2019
Onsdag 11 september
18-19.30
Hasselblad Center
Medverkande:
Anna Hallberg
Maria Küchen
Entré: vuxen 60 kr (engångsbesök) eller årsbiljett 100 kr.Fri entré för dig under 25 år

På Hasselblad Center visas just nu utställning Moonlight. Den 11 september kommer Maria Küchen aktuell med essäboken Rymdens alfabet (2019) och Anna Hallberg aktuell med Lägesrapport från Aniara (2019) för att läsa och samtala om litteraturen, poesins och människans relation till månen.

Månen har i alla tider varit en fantasieggande kraft för människans tankevärld och under utställningen Moonlight som visas på Hasselblad Center anordnar Hasselbladstiftelsen tillsammans med Textival en kväll i litteraturens och månens tecken.

25 maj–22 september, 2019

Det är femtio år sedan vi landade på månen. Hasselbladstiftelsen är tätt sammanlänkad med denna historiska händelse. Det var en Hasselbladkamera som dokumenterade Buzz Aldrins kända fotavtryck och som användes till de andra ikoniska fotografierna från månlandningen, och de kommande Apolloexpeditionerna. Utställningen fokuserar på fotografiska verk och videoverk som skapats kring eller efter 1969, året för månlandningen med Apollo 11.

 

Månen med dess kraft över tidvattnet och tidjorden är full med konnotationer. Vad projicerar vi på månen? Månen kan porträtteras som ett vittne som råkar befinna sig vid en plats, som följeslagare eller som en plats att kolonisera, erövra. I utställningen finns verk som laborerar med rymd-färdens numera nostalgiska air eller använder sig av pro-pagandans språk. Vissa konstnärer tar fasta på månens fotografiska egenskaper, inte bara som ett fotogeniskt objekt men utifrån att fotografin är att ”måla med ljus”, precis som månen lyser upp natten och ger världen konturer. Det finns verk med motiv som uppvisar månens förtrollning av världen men utställningen innehåller också verk som snarare pekar på världens avförtrollning, det realpolitiska i frågan: vad handlade rymdkapplöpningen om? Månen är ett ypperligt föremål för konstnärliga undersökningar, ett nödvändigt sökande – även idag femtio år senare.

 

Konstnärer i utställningen:

Chan-Hyo Bae, Helena Blomqvist, Nanna Debois Buhl, Cristina de Middel, Susan Derges, Joan Fontcuberta, Vincent Fournier, Hamish Fulton, Noémie Goudal, Nancy Holt, Kikuji Kawada, Melanie King, Michael Light, Agnes Meyer-Brandis, Aleksandra Mir, Ernesto Neto, Trevor Paglen, Jorma Puranen, Martha Rosler, Thomas Ruff, Larissa Sansour, Wolfgang Tillmans, Shen Wei och Johan Österholm.

2019

5 maj

kl 17:00

Kulturtemplet, Kabelgatan 21

En intertextuell läsning av Fedra. 

Text av Therése Ytter, framförs av fyra kvinnliga röster.

Inuti kons buk / Vreden i Afrodites bröst är en intertextuell läsning och bearbetning av fyra olika dramer hämtade ur litteraturhistorien som behandlar den grekiska myten om Fedra.

 

Texten framförs i Kulturtemplets ekande kammarar där de olika fedravariationerna talar med och in i varandra i en ekande polyfon textström.

 

Text: Threrése Ytter. Medverkande: Helena Fagertun, 

​Linda Östergaard, Donia Saleh, Elise Ingvarsson. 

Verket presenteras som en del av programserien Tragedin som mytologi, konstform, och livserfarenhet. Programserien arrangeras av Kollegium i samarbete med Poste Restante, Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys och Textival mot bakgrund av Poste Restantes omslutande performanceverk HEAVEN & HELL.

”Inuti kons buk” och ”Vreden i Afrodites bröst” 

representerar två olika positioner i de narrativ som genom litteraturhistorien knutits kring den mytologiska figuren Fedra. Den första representerar bejakelse och begär och den andra vrede, hämnd och destruktion. Tragedin om Fedra berör de konfliktytor där de olika rörelserna möts, förvrids och byter position.

Inuti kons buk / Vreden i Afrodites bröst tar fasta på Fedras perspektiv och det kvinnliga begärets genealogi. Inom den imaginära sfär som Fedrakvinnan är hänvisad till, finns ingen möjlighet att förändra maktens gränser, men möjligen språkets. ”Ack, moder, vilken onaturlig kärlekslust”. 

 

Citat och bearbetade repliker hämtas ur Euripides pjäs Hippolytos (översättning av Hjalmar Gullberg), Jean Racines Fedra (översättning av Karl August Hagberg), Jon Fosses moderna version och språkliga bearbetning av Racines Fedra (2005, översättning Svante Aulis Löwenborg) samt Sarah Kanes Fedras Kärlek (1996).

 

Inuti kons buk / Vreden i Afrodites bröst är en berättelse om kärlekens omåttlighet och hur den formas i överträdelse av lagen, ordningen och makten. En kärlek som inte går att inordnas, begränsas eller beskäras. Det är en berättelse om att gå för långt, att inte vika undan eller hålla tillbaka utan om att följa vägen ända till dess slut, sedan man väl tagit första steget. 

Therese Ytter är kulturproducent och curator som arrangerar litteratur- och konstprojekt inom det fria kulturlivet i Göteborg med omnejd. Hon arbetar bland annat som konstnärlig projektledare för den litterära aktören Textival i Göteborg.

 

Helena Fagertun är författare, översättare och har tidigare varit redaktör på tidskriften Provins. Hon har studerat vid Akademin Valand och har publicerats i ett flertal antologier, som Debut 2005, Förlåt och förlåt och förlåt (2013). Hennes texter har även publicerats i tidskrifter som Ord & Bild, 10Tal och Tender Journal. Hon arbetar även som översättare, och har bland annat översatt Kate Zambrenos Hjältinnor (2013) och Green Girl (2017).

Linda Östergaard, född 1962, är översättare och bosatt i Göteborg. Hon har översatt ett femtontal titlar sedan hon gick ut Litterära översättarseminariet på Södertörn 2007. Bland annat verk av Ingeborg Bachman, Terézia Mora och Anja Utler. Östergaard har även undervisat i litterär översättning från tyska på Akademin Valand i Göteborg.

 

Donia Saleh läser masterprogrammet i Litterär gestaltning på Akademin Valand. Just nu arbetar hon främst med ett längre prosaprojekt, men skriver också poesi. Saleh är aktuell med en essä i konsttidskriften Paletten.

Elise Ingvarsson är född 1979, bosatt i Göteborg. Hon har gått Nordiska folkhögskolans skrivarlinje och Litterär Gestaltning. 2005 tilldelades hon Katapultpriset för sin debut Beror skrymmande på. Ingvarsson är även lärare på Angereds skrivarskola. 

Tragedin som mytologi, konstform, och livserfarenhet

 

Liksom 400- talet f.Kr. är vår tid besatt av att skärskåda glappet mellan krigets och våldets verkligheter, kontra den politiska retorikens styvmoderliga behandling av densamma. Dessutom hyser de grekiska tragedierna en upptagenhet av att beskriva konflikter mellan genus, offentlig plikt och personligt ansvar och inte minst av allt, mellan självkontroll och hjälplöshet inför världens fasor. Då som nu brottas karaktärerna i de grekiska dramerna med djupa existentiella bekymmer. 

Nyhetsflödet informerar dagligen om ett osäkert tillstånd i världen präglat av ofattbart våld och klimatkatastrof; så ter sig vår tid redan vid första ögonkastet som oerhört tragisk. Mot bakgrund av Poste Restantes omslutande performanceverk HEAVEN & HELL bjuder Kollegium i samarbete med Poste Restante, Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys och Textival in till en programserie som undersöker hur tragedierna kan öppna ett fönster av hopp i mötet med den avgrund som är vår samtid.

Program

28/4 Vem är Antigone i dag?

Om begärets och etikens innebörd i Sofokles tragedi

Föreläsning med Peter Jansson, med efterföljande samtal med Erika Lindahl, Linn Hilda Lamberg och Benjamin Quigley från Poste Restante. Plats: Litteraturhuset, Heurlins Plats 1

Kl 12:00-14:00

 

5/5 Inuti kons buk / Vreden i Afrodites bröst

Intertextuell läsning av Fedra 

Text av Therése Ytter, framförs av fyra kvinnliga röster.

Plats: Kulturtemplet, Kabelgatan 21

Kl 17.00 (verket tar ungefär en timma att framföra) 

 

13/5 Upptäckter vid ruinen

Efter tragedin - mellanmänsklighet som sakrament.

Föreläsning med Lottie Eriksson

Plats: Gathenhielmska huset

Kl. 18:00 - 19:00

2018

Juli - Augusti

I den underbart vackra Söderlingska trädgården i det Gathenhielmska kulturreservatet vid Stigbergstorget i Göteborg ligger den Bäckska Paviljongen. Under1860-talet användes Paviljongen som skrivarstuga av författaren Viktor Rydberg (1828-1895). I juli och augusti 2018 gästas paviljongen av två textbaserade konstnärer som bjudits in att arbeta i relation till reservatets omfattande arkivmaterial.

Textival och Residens Paviljongen bjuder in till en presentation av det Gathenhielmska kulturreservatet samt till läsning och samtal utifrån ett processbaserat arbete med de inbjudna konstnärerna My Roman Fagerlind (Stockholm) och Marie Raffn (Köpenhamn). Varmt välkomna tisdag den 7 augusti samt söndagen den 2 september. Mer information om tid och plats kommer inom kort.

Utgångspunkten för projektet och det konstnärliga arbetet är platsen kring det Gathenhielmska kulturreservatet i dess fysiska sociala, historiska och relationella bemärkelse. Platsen bär på berättelser, erfarenheter och minnen vilka bildar narrativ i staden. Residens Paviljongen tar avstamp i dessa narrativ och intervenerar i själva utrymmet mellan människor, plats, minnen och historia.

Den Bäckska Paviljongen, som en gång författaren Viktor Rydberg använt som skrivarstuga, fungerar som projektets nav och tillika arbetslokal för gästande konstnärer. I reservatet finns ett rikt arkivmaterial i form texter, bilder och berättelser från platsen från 1700-talet och framåt. Genom att aktivera platsen så som en skrivande plats samt genom att gå i dialog med platsens berättelser, historia och de människor och föreningar som verkar där väver projektet samman olika lager av dåtid, nutid och möjlig framtid.

Projektets syfte är att i relation till en konkret plats i det offentliga rummet skapa ett konstnärligt och litterärt sammanhang som länkar samman olika lager av dåtid, nutid och möjlig framtid med existerande relationer, resurser och aktörer knutna till platsen. Genom att konstnärligt väva samman berättelser, minnen och historier med fältstudier, sociala interaktioner och platsspecifika samarbeten blir Residens Paviljongen en slags kunskapscell och en alternativ akademi mitt i reservatet.

Residens Paviljongen 2018

Tisdag den 7 augusti, 18:00-21:00, Bäckska Paviljongen, Pölgatan 9

I den underbart vackra Söderlingska trädgården i det Gathenhielmska kulturreservatet vid Stigbergstorget i Göteborg ligger den Bäckska Paviljongen. Under 1860-talet användes Paviljongen som skrivarstuga av författaren Viktor Rydberg (1828-1895). I juli-september 2018 gästas paviljongen av två textbaserade konstnärer som bjudits in att arbeta i relation till reservatets omfattande arkivmaterial.

Textival och Residens Paviljongen bjuder in till läsning och ett samtal utifrån ett processbaserat arbete med de inbjudna konstnärerna My Roman Fagerlind (Stockholm) och Marie Raffn (Köpenhamn). 

Guidad visning av det Gathenhielmska kulturreservatet, Bäckska Paviljongen, huset Frigga samt arkivet. 
Läsningar och samtal utifrån reservatets arkivmaterial: My Roman Fagerlind, poet och textbaserad konstnär, Marie Raffn, konstnär. Samtalsledare: Therese Ytter, konstnärlig projektledare Textival och Residens Paviljongen 

Plats: Den Bäckska Paviljongen, Pölgatan 9, 414 60, Göteborg (Paviljongen ligger i trädgården intill huset Gavanna som hyrs av föreningen Gamla Majgrabbar). Vid dåligt väder håller vi till i huset Frigga på Pölgatan 5 där Textival har sitt kontor. 
Evenemanget är kostnadsfritt. Det bjuds på lättare tilltugg och vin till en billig peng. Textivals fina påsar med texten Get your text together kommer också att finnas till försäljning. 

Residens Paviljongen 2018 - Reservatets dag

Söndag den 2 september 

Program

12:00-16:00

→ Öppet hus Paviljongen

Plats: Den Bäckska Paviljongen, Pölgatan 9 (gå in genom grinden vid huset Gavanna och till vänster nere i trädgården)

 

16:00-17:00 
→ Rösternas arkiv - Residens Paviljongen 2018
Läsning och konstnärsamtal med My Roman Fagerlind och Therese Ytter (moderator)
Plats: Frigga, Pölgatan 5 (gå in genom grinden och i på gården där dörren hålls öppen)
 

18:00-20:00

→ Clandestino Institut: Nästa gång elden - föreläsning med Edda Manga

"Det invecklade förhållandet mellan fascism och demokrati"

Plats: Rufus Bar, Stigbergstorget 8, mer info


→ Guidade visningar av det Gathenhielmska huset

Tider: 12:00, 12:45, 13:30, 14:15, 15:00 (begränsat antal platser, först till kvarn)

Plats: Stigbergstorget 7 (arrangeras av kulturföreningen Gathenhielm)


→ Mer information om Reservatets Dag


Välkomna till den Bäckska Paviljongen och Reservatets Dag i det Gathenhielmska kulturreservatet. Söndagen den 2 september bjuder ett tiotal föreningar och organisationer som är aktiva i området in till publik verksamhet. Besökarna får möjlighet att på olika vis ta del av lokala berättelser, minnen och historier från 1700-talet och fram till idag.
Passa på att gå en guidad visning av det Gathenhielmska huset eller en stadsvandring med Sjöfartsmuseet, ta del av fotomaterial från det gamla Majorna eller besök några av dagens alla programpunkter. Dessutom håller föreningsstugorna i reservatet öppet hus och berättar om sina verksamheter. 

12:00-16:00
Litterär mottagning med öppet hus i Bäckska Paviljongen
Textival och Residens Paviljongen bjuder in till litterär mottagning och öppet hus i den Bäckska Paviljongen. Kom förbi på en kaffe eller ett glas så berättar vi mer om projektet och arbetet med arkivet. På plats finner ni Therese Ytter och My Roman Fagerlind som läser och presenterar texter, berättelser, minnesanteckningar, historiska material och dokument från platsen och ur arkivet. Olika röster från det gamla Majorna med fokus på arbetarklass och kvinnor varvas med egna reflektioner, loggböcker och bearbetningar av olika material vi tagit del av under processen. Begränsat antal platser. 

16:00-17:00 
Rösternas arkiv - Residens Paviljongen 2018
Läsning och konstnärssamtal med My Roman Fagerlind och Therese Ytter (moderator). I den Söderlingska trädgården i det Gathenhielmska kulturreservatet vid Stigbergstorget i Göteborg ligger den Bäckska Paviljongen. Under 1880-talet användes Paviljongen som skrivarstuga av författaren Viktor Rydberg (1828-1895). I juli och augusti 2018 öppnades paviljongen på nytt för skrivande verksamhet då Textival bjöd in två textbaserade konstnärer – My Roman Fagerlind (Stockholm) och Marie Raffn (Köpenhamn) - att arbeta i relation till reservatets omfattande arkivmaterial. 

Arkivet som består av texter, bilder, ljud- och bildupptagningar och artefakter från 1700-talet och fram tills idag har liksom området en stark anknytning till Göteborgs sjöfarts- och varvshistoria. Där finns berättelser och livsöden från människor som tidigare levt, arbetat och verkat i Majorna. Vittnesmål, röster och minnen från skeppsbyggeri, repslagsbanor, krogliv och prostitution, sjöröveri- och kaparverksamhet, halshuggarnätter, trångboddhet, sjukdom och svält, emigration och amerikafarare, drömmar, passioner och förälskelser.

Den 2 september kommer My Roman Fagerlind till Göteborg och det Gathenhielmska kulturreservatet för att läsa bearbetningar av det material hon tagit del av under residensperioden samt för ett samtal med Therese Ytter som är konstnärlig projektledare för Residens Paviljongen. Samtalet kommer att kretsa kring frågor om vem som skriver historien och för vem, om möjligheterna att arbeta fram en alternativ historieskrivning, om hur man härbärgerar en annan människas stämma och om arkivet som en plats för omhändertagande, bevarande, urskiljande och förtryck. 

18:00-20:00

NÄSTA GÅNG ELDEN – fascismen av idag och vårt totalförsvar, motstånd och slutet på mardrömmen om raser 

Clandestino Institut presenterar: Edda Manga som föreläser under rubriken "Det invecklade förhållandet mellan fascism och demokrati"​

Bristen på de ideologiska motsättningarna har lagt sig till rätta. Kampen om den ensamma människans farhågor tilltar. Visionerna om solidaritet över gränser känns mer och mer avlägsna, nästan onåbara. Vi tycks befinna oss i en postpolitisk omöjlighetssituation där högerpopulisternas lögner har blivit allmängods. 
Vad kan kulturen, de intellektuella och konstnärerna öppna för alternativ? Hur ska dödläget brytas? 
Med start i vår presenterar Clandestino Institut en ny serie föreläsningar som äger rum i Göteborg under hela året. Namnet på serien är inspirerat av den amerikanske författaren James Baldwins legendariska essä The Fire Next Time i vilken läsaren ombeds mobilisera motstånd mot rasism och andra lögner. Mer information.

2018

14 juli - 6 augusti 

I sommar åker de rullande vännerna i RättBuss på en månadslång resa, en festival på hjul. Samarbeten och arrangemang, konst och program, bad och rörelse - mycket är det goda som kommer att kanta vägen. Och Textival följer med, än är inte allt spikat men säkert är att texterna tas med i väskan, skrivandet och läsandet blir en del av festivalprogrammet. Läs mer om programmet nedan, köp en biljett för en vecka eller flera, tipsa vänner och bekanta. Det här!

PROGRAM - TEXTIVAL PÅ RESANDE FESTIVAL 2018

> Bussbiblioteket

Hela resan 

Ombord på RättBuss finns bussbiblioteket med tillhörande läshörna - med god vy över vägarna. Bussbiblioteket är ett biblioteket med kurerat innehåll. Här möter läsningens enskilda aktivitet det kollektiva resandet och vice versa. Innehållet en resa i sig: från sagor till reportage till dikt och spridda ord lite extra väl lämpade för färd och flärd utanför olika typer av mittfåror. Textival har gjort urvalet, i samarbete med förlag och författare. 

 

> Write drunk, edit sober, Cinqe Terre

23, 24 eller 26 juli 

Vi testar det urgamla klichéartade konstnärsknepet att använda spriten för att få kreativiteten att flöda. Inspirerad av en skrivarförening i Edinburgh bjuder vi tillsammans med Textival in till en blöt textworkshop som hålls av Stina Nilss från Textival. Vilken text du än vill skriva, låt den komma ut! Tid och plats meddelas längre fram.

 

> Besök i Metelkova, Ljublijana

29 juli

Metelkova är ett autonomt socialt och kulturellt center i ett tidigare militärt högkvarter. Sedan 1993 ett ockuperat område, såkallat squat, vilket det fortfarande är trots att det 2005 fick status som nationellt kulturarv av UNESCO. På området finns bl.a. barer, klubbar, konsthallar, ateljéer och kontor för ideella föreningar. Vi tar oss an ett berättande perspektiv och besöker området och möter personer och organisationer som verkar här.

 

> Bad, grotta, droppstenar och böcker i Brno

1 augusti

Vi åker till det häftiga berget Moravský Kras, som innehåller grotta med droppstenar, tillsammans med Textival och Brno Book Club som under utflykten leder en workshop eller boksamtal. För att smälta de många texttankarna fortsätter vi vidare till sjön Olsovec där det blir bad.

Inträdesavgift till grottan tillkommer.

 

> Till Ursus!

2 augusti

Ursus var en megastor traktor- och bilfabrik, vars tillverkning under sovjettiden var en av Polens stora exporter. Fabriken har gett namn till hela området runtomkring som under tillverkningstiden var som sitt eget universum med skolor, kulturcentrum och bostäder. Efter nedläggningen gick området in i den postindustriella kris som många bruksorter idag delar. Nu använder konstnärer och aktivister fabriken och arbetar tillsammans med invånarna för att hantera det som har hänt och blicka framåt - genom konstprojektet Projekt Ursus. Vi får besöka fabriken och får höra mer om projektet, det konstnärliga arbetet, berättelserna och området. I samarbete med Textival. 

 

> Vi besöker Jazdów!

3 augusti

Jazdów-bosättningen, eller ”de finska husen”, i Warszawa är en stadsdel med gamla trähus som byggdes under andra världskriget. I och med kommunens vilja att riva de gamla husen startades initativet Open Jazdów, för att bevara husen och att bygga en lokalt förvaltad offentlig plats för kulturevenemang, ideella föreningar och möten, samt att de som bor i husen kan bo kvar. Vi besöker Jazdów för en guidning och får höra mer om projektet. I samarbete med Textival.

2013, 2014, 2015, 2016, 2017

Mollaryd, Herrljunga

Samtal, läsningar, vandringr workshop

En bok­skog och en åtta plan­kor bred per­rong, en genom­fartsort, en by, en lands­bygd. Mitt emel­lan Borås och Herr­ljunga lig­ger Mol­la­ryd och det är det som är utgångs­punk­ten. När vi låter text och konst från olika håll och med olika rikt­ning möta plat­sers ele­ment, miljö och människor.

Hur rela­te­rar en sinn­lig rörelse till det skrivna ordet? Vad gör en fysisk rör­lig­het med den lit­te­rära upp­le­vel­sen? Vil­ken roll spe­lar berät­tel­serna i plat­sens identiteter?

Textrakt är en utsväv­ning som är tänkt att testa Tex­tivals erfa­ren­he­ter och mål på och med nya are­nor och sam­ar­be­ten. Ett slags under­sök­ning där text, konst och berät­tel­ser möter plats, rörelse och sam­man­hang, en inbju­dan till ett inter­ak­tivt utfors­kande nära en bok­skog, utmed en järn­vägs­räls, i en by och vidare och mer. Vi vill skapa fler och andra rum för tex­ter utan­för mitt­få­ran, visa på en bredd av nära och avlägsna berät­tel­ser samt skapa både fysiska och sinn­liga plat­ser för textkonst.

Som en sam­lande punkt finns Mol­la­ryd Per­rong­bib­li­o­tek — ett bib­li­o­tek utan åter­läm­nings­krav där böc­ker möter andra böc­ker, tex­ter söker läsare, läsare hit­tar annan läsare.

VAD

Samtal, läsningar, vandringr workshop

VAR

Mollaryd, Herrljunga

NÄR

2013, 2014, 2015, 2016, 2017

PROGRAM

2017

Skiljande tecken - platsens begär

GIBCA extended 2017

2 september 2017, 4 november 2017 i Mollaryd

2016

2 september

konstpauser och tematiska vandringar under Fjällastigens dag 2016

https://www.facebook.com/events/598752370309152/

 

1-2 juli

Queerpoetisk vandring under Borås Pride 2016

EN QUEERPOETISK VANDRING

Vi utgår ifrån poe­sin som göm­mer sig i mural­mål­ning­arna, under bro­arna och under skulp­tu­rer­nas föt­ter. Den nöjde borå­sa­ren berät­tar vad som egent­li­gen är att vara nöjd över och kani­nen i par­ken und­rar vad vi jagar efter när vi jagar efter en annan verk­lig­het. Ute frå­gar var inne är, den med längst näsa vin­ner i det korta lop­pet. Vi tar del av hur det känns att ha en hud av bark eller ben av gre­nar medan rela­tio­nerna pend­lar mel­lan knutna pisto­ler och stålrörstornados.

I En que­er­po­e­tisk vand­ring rör vi oss mel­lan sta­tyer och skulp­tu­rer och sådant som skulle kunna vara skulp­tu­rer, saker som skri­vits och sagts och sådant som borde bli till full­stän­diga meningar. Vi pla­ce­rar histo­riska que­era rös­ter i nya, äldre och tids­lösa mil­jöer och skri­ver in några sak­nade rös­ter i sam­ti­den. Pro­me­na­den star­tar i Myc­kets Luft­slott på Stora tor­get i Borås och avslu­tas inte långt därifrån.

I och nära Luft­slott sker också en mängd andra pro­gram­punk­ter, Arran­ge­rat av Myc­ket, Borås Konst­mu­seum, Kul­turUng­dom, Slöjd i Väst samt Blanca UF, Feli­cia Linsér, Nat­halie Fran­zén, Anna Nygren, Stitch City Rol­lers, RFSL Newcomers, Sofia Hul­tin. Se Borås Pride för mer info.

En que­er­po­e­tisk vand­ring arran­ge­ras inom pro­jek­tet Textrakt, som drivs av den lit­te­rära aktö­ren Textival.

Prak­tiskt:
Sam­ling vid Luft­slott, Stora Tor­get i Borås, fre­dag 12.00 och lör­dag 13.00. Vand­ringen tar ca 60 minu­ter.
Till­gäng­lig­het – vi kom­mer att röra oss i mak­lig takt på plat­ser där det är möj­ligt att ta sig fram till fots, med barn­vagn, med rol­la­tor och rull­stol. Det kom­mer att läsas text, denna tec­ken­tol­kas eller röst­för­stärks ej men kom­mer del­vis att visas i skri­ven form på ark. Det kom­mer att vara visu­ellt, det syn­tol­kas ej men kom­mer till stor del att beskri­vas i talad form. Läs­ning­arna görs på svenska.

Plats: sam­ling vid Myc­kets Luft­slott, vid ”den nöjde borå­sa­ren” på Stora Tor­get, Borås

 

17–19 mars

Littfest, med RättBuss, Koloni, Cyklopen, GAFF

Med RättBuss — Koloni — Cyklopen — GAFF till Littfest

17–19 mars är det dags för årets upp­laga av Umeås lit­te­rära glädje: Litt­fest! Tex­tival tar plats ombord på Rätt­Buss bred­vid bland andra Cyklo­pen, Koloni och GAFF, styr nor­rö­ver och par­ke­rar Umeå Fol­kets Hus.

Resan går från Stock­holm via Gävle och Sundsvall. Avgång 17 mars och till­ba­ka­komst 20 mars. Läs mer här och köp bil­jett här. Ombord på vägen upp invigs vårt Buss­bib­li­o­tek för våren och Anders Olofs­son ackom­pan­je­rar fär­den längst med kus­ten. Och som all­tid: den goaste av busstäm­ning och bar för den som önskar.

Väl i Umeå bjuds bland annat:
◇ Utvalda ord i sär­skilda rum: Ett sam­tal om kon­tex­tens och rum­mets bety­delse för sam­tal, ord och läs­ning — med utgångs­punkt i Cyklo­pen­bib­li­o­te­ket på kul­tur­hu­set Cyklo­pen, Buss­bib­li­o­te­ket på Rätt­Buss och Tex­tivals arbete kring rela­tio­nen mel­lan text, konst och plats. Här lyfts frå­gor kring bland annat spe­ci­fika plat­ser och fysiska böc­ker — och det som sker där­e­mel­lan — i plats­fri­het och lit­te­rära tids­luc­kor.
Dess­utom bjuds det upp till säsongsin­vig­ning av Buss­bib­li­o­te­ket: med skål och hyll­ningar för tex­ter i rörelse och rörel­ser i text. Med: Tex­tival — Stina Nilss, Rätt­Buss — Peter Oijens, Cyklo­pen — Elof Hell­ström, Koloni — Christian Pal­lin, Frida Sand­ström med flera. Tid & plats: Lör­dag 19 mars, 13.00–14.00. Ombord på Rätt­Buss utan­för Umeå Fol­kets hus.

◇ Gent­ri­fi­e­rings­sa­fari i Umeå med Erik Pers­son som cice­ron. Avgår Fre 17:00 och Lör 12:00 och 17:00
◇ Utflykt till hem­lig plats. En rese­in­ra­mad musik– och platsupp­le­velse. Avgår Fre­dag 18:30. Till­baka 23:00.
◇ Pre­cis som hela fes­ti­va­len, avslu­tar vi stor­sla­get på lör­da­gen. På plats på Gal­leri verk­lig­he­tens inner­gård veck­las hela buss­fes­tan­dets magiska verk­tygs­låda ut och tar fram det bästa:
—> Trap­ped in a loop — expe­ri­men­tell pop­mu­sik­duo från Göte­borg : Mag­da­lena Ågren och Richard Wider­berg.
—> Sheik Ano­rak — Frank Gar­cias solo­pro­jekt — gitarr, trum­set, dator och effekt­pe­da­ler.
—> Anders Olof­son — ljud­konst­när som bland annat dri­ver gal­leri Fabriks­ga­tan 48 och bok­för­la­get Vips & Vaps. 
—> Julian McKin­ney / GAFF

2015

> Buss­bib­li­o­te­ket på Rätt­Buss. 

> 7 mars 2015. Tex­ter­nas Hem på Fram­tids­da­gen vid Herr­ljunga stationshus

> 29 april — 4 maj 2015. Alter­na­tiv Char­ter till Wars­zawa med RättBuss

> 9 maj 2015. Fjäl­lasti­gens dag. Konst­pa­u­ser. Vår­öpp­ning och gall­rings­fest i Perrongbiblioteket.

> 9 maj 2015. Milen. Mol­la­ryd och Als­ter.

> 18–19 juli 2015. En tex­tur. Bok­mäs­san i Od. Läs mer här.

> 5 sep­tem­ber 2015. Vandra i Sju­hä­rad — Fes­ti­val. Per­rong­bib­li­o­tek, kul­tur­vand­ring, installation.

> 19 september-14 novem­ber 2015. GIBCA exten­ded, Mol­la­ryd, Tjörn, Möln­lycke + Wars­zawa. 

2014

> 8 juni 2014. Invig­ning av Mol­la­ryd Per­rong­bib­li­o­tek.

> 14 juni 2014. Tex­ter­nas hem med Marie Hål­lan­der och Tove Mörk­berg på Uddebofestivalen.

> 26–29 mars 2014: Tex­ter­nas hem, i Herr­ljunga — i sam­band med Fram­tids­vec­kan Sju­hä­rad. Läs mer här.

> 10 maj 2014. Konst­pa­u­ser under Fjäl­lasti­gens dag.

2013

> Under hös­ten 2013 var vi en av många goda satel­li­ter under GIBCA — Göte­borgs inter­na­tio­nella konst­bi­en­nal.
 

> Första arrange­manget var 18 maj 2013, i sam­band med Fjäl­lasti­gens dag och i sam­ar­bete med Molla Bya­lag. 

> 10 augusti 2013 kl. 15–22: Ord­lop­pis och Poe­si­pub, even­tet på face­book.

> 31 augusti 2013 kl. 11–15: Text för räls, tåg och per­rong. 

> 7 och 8 sep­tem­ber 2013 kl. 11–21: Textrakt — Radi­cal Ima­gi­na­tion at the Play Round.

> 21 sep­tem­ber kl. 14–21: Textrakt — Sep­tem­ber Ses­sion Inställt/framflyttat/det här datu­met är ett annat datum

> 12 okto­ber 2013 kl. 14–21: Textrakt — Likt benen som en pas­sare. Och even­tet på face­book finns här.

> 26 okto­ber 2013: Textrakt — Ima­gine the Clo­sure Con­ti­nu­ing. I sam­ar­bete med Spel­kul­tur i SkåneMalmö Stads­bib­li­o­tekLek­klub­benInter­ak­tions­de­sign på Malmö Hög­skola och Stu­di­e­främ­jan­det. Obser­vera: det hände i Malmö.

I sam­ar­bete med lite olika, och de första två arrange­mangen hade stöd från Lea­der Sju­hä­rads kulturcheck

2 september 2017

14 oktober 2017

4 november 2017

Mollaryd, Herrljunga

Galleri Törestorp

Samtal, läsningar, vandringar workshop

GIBCA Extended samlar det lokala och regionala konstlivet i Västra Götaland. Under GIBCA 2017 tar gallerier, konsthallar och curatoriska plattformar spjärn mot GIBCAs tematik och skapar egna program och utställningar. Textival medverkar med tre programstarter i Mollaryd, Herrljunga kommun. Skiljande tecken - platsens begärär rubriken för samtal, vandringar och uppläsningar som rör frågor om plats, sekularitet och begär.

​I samband med GIBCA Extended bjuder Textival in till vandringar, samtal, konst och text utifrån tematiken sekularitet, plats och begär. Vi undersöker sammanhållande faktorer, heliga och sekulariserade platser samt etiska, geografiska och konstnärliga skiljelinjer. 


Ett program i tre fristående delar bestående av kortare och längre vandringar, samtal, konst och text med grund i intervjuer och samtal förda med en präst, skribenter, författare, poeter, konstnärer, aktivister.

Medverkar med text, konst och samtalsunderlag ur intervjuer gör:
Ulla Johansson - Präst (Fristad)
Sarah Delshad - Grundare muslimska feminister, skribent (Stockholm)
Rizah Sheqiri - Författare, poet (Uddevalla)
Kamal El Salim - Aktivist, filmskapare (Borås)
Eli Levén - Författare, manusförfattare (Stockholm)
Anneli Furmark - Författare, serietecknare, konstnär (Umeå)
Anika Zińczuk - Poet, konstnär, psykolog (Warszawa)

Medverkar med konst gör:
Gun-Britt Bäckman - Konstnär (Horshaga)

Samtalsledning, text, projektledning, bollplank från Textival:
Stina Nilss - Kulturarbetare, producent, aktivist (Mollaryd)
Therese Ytter - Kulturproducent, litteraturvetare (Göteborg)

Som besökare deltar du på det sätt du vill - genom att vandra och promenera, läsa och titta, lyssna och samtala, skriva och interagera. Texterna presenteras i skriven och uppläst form, likt hälsningar från en skrivande röst via en läsande blick till en mottagare. På platser som på olika vis kan ses som heliga, (av)skiljande eller begärliga.

Vi har bjudit in de medverkande till intervjuer och interaktion, som skapar separata men sammanlänkade samtal - i skriven och uppläst form - kring temat. Här ryms ord om heliga och sekulariserade platser, etiska och mellanmänskliga skiljelinjer, religionsdefinitioner och distanser, politik och förhandling, kärlek och konflikter, normer och förväntningar. Utifrån de medverkandes personliga reflektioner presenteras också utvalda texter och bilder. Resultatet av processen skapar underlaget till de arrangemang som äger rum under hösten 2017.

Vad sker när sekulariseringens skiljande kopplas till hur olika berättelser, estetiker, skribenter och läsare skiljs åt. Eller till olika typer av begär och dess relation till fysiska och sinnliga platser? Om vi ser det sekulära som ett utrymme för förhandling mellan olika sätt att leva, vad sker om den förhandlingsmöjligheten försvinner? Och vem har makt att formulera, eller vilka normer styr, förhandlingsutrymmena?

 

2 september - 10.15-12.15 - Fjällastigens dag: vandring, konstpauser, textpresentation


14 oktober - 14.00-17.00 - Workshop och performance med Anika Zińczuk, samtal och läsning


4 november - 14.00-17.00 - Workshop, samtal och läsning

Plats: programmet utgår ifrån Mollaryd Station, Herrljunga kommun. Tåg går och parkering finns. 

7 november 2015

Nor­diska

Akva­rell­mu­seet, Södra Ham­nen 6,

Skär­hamn

Performance, 

visning av samlingen

2014, 2011

Kungsbacka,

Allingsås,

Skövde,

Världskulturmuseet,

Nordstan

Ambulerande ordkonstverkstad

Paper­cuts är en ord­konst­verk­stad med tex­ten, mate­ri­a­let och utsväv­ning­arna i fokus.

Här kopp­las berät­tel­sen och det skrivna ordet till den fysiska boken, typo­gra­fiska möns­ter och norm­kri­tisk mate­ri­al­han­te­ring. Que­era ord, tex­tila tex­ter, hant­verk, slöjd och sam­hälle tar sig konst­när­liga uttryck och låter skri­var­stu­gan inte­ra­gera med verk­tygs­lå­dan, skär­mat­tan, bok­hyl­lan och lärovärken.

Här är lite av det som gjorts:

Paper­cuts  >UPPSLAG i Kungs­backa och Alingsås

Paper­cuts  > Femi­nis­tiska upp­slag i Skövde

Paper­cuts > Veten­skaps­fes­ti­va­len, 12hfestivalen, HBTQ-Festivalen.

Äldre gre­jer, lite övningar och bil­der etc finns också här.

En upp­sla­gen bok är en upp­sla­gen bok. Ett upp­slag är en idé, en tanke, en impuls och ett för­slag. Ett upp­slag kan vara på skjort­kan­ten, en upp­vik­ning av ett eller flera byx­ben. En upp­vik­ning låter som en upp­vig­ling som är ett brott mot all­män ord­ning, all­män ord­ning kan vara ett slag mot kre­a­ti­vi­te­ten. Ett slag uppåt kan kal­las upper­cut, en upper­cut är en av två slag som räk­nas till de så kal­lade power pun­ches. Och en defen­siv stra­tegi i kort­spel. Här gör vi upp­sla­gen till ett kraft­fullt och fred­ligt slag mot mak­ten, underifrån.

Under sport­lovs­vec­kan i Alingsås tar vi plats på konst­hal­len. Både där och på Arena elva arran­ge­ras Get Arti­va­ted! med fokus på hur konst, ska­pande och sam­hälls­en­ga­ge­mang kan mötas tas grepp om ani­ma­tion och kre­a­ti­vi­tet. Tex­tival kör hela tre dagar Paper­cuts med fokus på upp­slag, till­sam­mans med er. För­hopp­ningen är en gemen­sam upp­slags­skulp­tur, hur det än blir så pre­sen­te­ras det hela under en finis­sage på lör­da­gen den 15 februari.

På Kungs­backa bib­li­o­tek gör vi dagen innan alingsås­star­ten en vari­ant av ovan beskrivna – två tim­mar med upp­sla­gen uppslagna.

Plat­ser och tider:
Fyren i Kungs­backa 11 feb­ru­ari kl. 17–19
Alingsås konst­hall 12 och 13 feb­ru­ari kl. 12–16 och 15 feb­ru­ari kl. 12–15

Feministiska uppslag i Skövde, 2014

Femi­nis­tiska tan­kar och idéer for­mu­le­rade i och av den öppna boken.

En verk­stad där vi tar oss an gamla böc­ker, för­le­gade tex­ter, det som är värt att spara och det som är dags att göra något nytt av.

8 mars / Skövde Kul­tur­hus / 12.00–16.30

https://www.facebook.com/events/655799437791747/

Veten­skaps­fes­ti­va­len, 12hfestivalen, HBTQ-Festivalen, 2011

Ordkonstverkstan Papercuts, som Textival ibland gör till sin, har i veckan tagit plats under både Vetenskapsfestivalen i Nordstan, 12h Festivalen på Världskulturmuseet & Alingsås HBTQ-Festival i Konsthallen.
Nu är det hela över för denna gång och vi lämnade idag det surrande nordstadstorget med mängder av dikter, klokenskaper, små konstverk, uppmaningar…tack alla som kom!

2012, 2013

 

Mollaryd, Herrljunga

Stora tea­tern i Göteborg,

Malmö,

Röda stens Konsthall

Text för plats är ett pro­jekt som under­sö­ker och utvid­gar tex­tens plats och form.

Pro­jek­tet hand­lar om att lyssna på nya plat­ser, om att läsa för ny publik. Om att ge dessa upp­le­vel­ser en ny dimen­sion genom omgiv­ningen och det aktiva valet av plats. Vi utgår från att det finns en rad olika sätt att läsa och lyssna på en text, och det behö­ver inte vara i tyst­nad i ett slu­tet rum. Till pro­jek­tet Text för plats ombeds för­fat­tare och skri­ben­ter att välja en plats för en text de vill läsa, eller omvänt, en text för en plats de vill skall lyssna. Genom Text för plats bjuds gäs­ten in med ett upp­drag och blir del­ak­tig i ska­pan­de­pro­ces­sen, läs­ningen utveck­las och ett större kre­a­tivt sam­man­hang ska­pas. Varje läs­ning blir unik, varje genom­fö­rande ger nya plat­ser att besöka. Text för plats är på samma gång tyd­ligt avgrän­sad och full­stän­digt utan gräns. Inom pro­jek­tets ramar ryms såväl fack­lit­te­ra­tur som debatt och lyrik.

PROGRAM Text för plats

2013

Text för plats: för avskaf­fande av våld mot kvinnor

Text för plats och till Bor­länge 30 november

Tex­tival tar lekens plats i Malmö

v a t t e n p o e s i

Konst som mot­stånd med Vanja Hermele.

 

2012

Konst som mot­stånd. PUSSY RIOT

Text för plats: för avskaffande av våld mot kvinnor

I novem­ber 2013 med­ver­kade Tex­tival på UN-womens arrange­mang som upp­märk­sam­made Inter­na­tio­nella dagen för avskaf­fande av våld mot kvin­nor. Vi med­ver­kade till utställ­ningen på Röda stens konst­hall med utvalda tex­ter som väv­des sam­man med besö­kar­nas tan­kar och reflektioner.

Nedan finner du bilder. Läs om arret här: http://unwomen.se/goteborg/nyheter-goteborg/stod-en-syster-2–0/

Text för plats och till Borlänge — 30 november 2013

“Ordet är något som sam­lar män­ni­skor, för­änd­rar fram­ti­den för män­ni­skor, öpp­nar och befriar män­ni­skor. Ord kan göra värl­den bättre.”

Ordi­val är fes­ti­va­len som med ord vill fun­gera som en mötes­plats för alla män­ni­skor, likt en vär­mande brasa en mörk kall natt — här lyfts och möts använ­dan­det av ordet på olika språk och i olika for­mer. Årets tema är livsberättelser.

Till Bor­länge åker Tex­tival med en karta för olika livs olika berät­tel­ser. Som en fort­sätt­ning på vårt utfors­kande arbete där text, konst och berät­tel­ser möter plats, rörelse och sam­man­hang. Vi vill delta med en inbju­dan till ett inter­ak­tivt utfors­kande av grän­ser och textkonst.

Läs mer om arrange­manget här: https://www.facebook.com/events/170889353076288/

Textival tar lekens plats i Malmö

Lör­dag 26 okto­ber 2013, Kloc­kan 13–17
Malmö stadsbibliotek

I sam­band med Malmö Playdays där också vän­nerna i Lek­klub­ben med­ver­kar, till exempel.

TEXTAPET
”…det påstås att dol­lar­gub­barna glömma sina affä­rer när de fått tag på en ord­fläta. De äro verk­li­gen myc­ket fasci­ne­rande. Man vill inte gärna ge upp när man väl bör­jat få ord­ning på lös­ningen…„
– Tex­ta­pet är ett ord­pus­sel i stor­for­mat, ett sätt att låta de stora orden ta plats, och ett sätt att få de små mening­arna att äga rum. Vi byg­ger det till­sam­mans, byt ut, bygg vidare, ändra om.

LEKENS TEXTER PLATSER KARTA
– En gam­mal karta och tex­ter till för och om plat­serna, vi byg­ger det text­liga Mal­mös lek­plat­ser tillsammans.

OTHELLO
– är en tra­gisk pjäs är base­rad på en annan berät­telse är en film, en till och en till film är en opera, en till och en noi­ce­o­pera är ett bräd­spel är ett spel med vit-svarta bric­kor är base­rat på ett annat spel är svart­sjuka mord själv­mord rasism 1600-tal är sym­bo­ler mör­ker ljus natt ära skam är his­nande hyl­lade ord är stora toner i långa rader
är att vända och vända igen

v a t t e n p o e s i

Dagarna innan Tex­tival lit­te­ra­tur­fes­ti­val 2013 den 23 mars infal­ler Världs­po­e­si­da­gen och Världs­vat­ten­da­gen. I sam­ar­bete med natu­rum Horn­bor­gar­sjön utan­för Brod­de­torp vill vi tolka dessa dagars gemen­samma näm­nare, koppla sam­man temana vat­ten, sam­ar­bete, poesi, värld och natur i en instal­la­tion med för plat­sen skrivna och sam­lade tex­ter. Vi gör det lagom till att de första tra­norna lan­dar i och vid Horn­bor­gar­sjön. Instal­la­tio­nen berör vat­ten: på plats och meta­fo­riskt. Och poesi: fysisk och symbolisk.

Åtta skri­ben­ter del­tar och har i sitt arbete med tex­ten för­hål­lit sig fritt uti­från dagar­nas tema och frå­gan från oss om att dela med sig av en erfa­ren­het av, vid, i vatten.

Vi vill med detta sätta poesins fil­ter över begrep­pen naturligt/naturupplevelse/naturromantik, utsikt/insikt/avsikt, beskåda/beträda/betrakta/beakta. Och vi vill med hjälp av världs­vat­ten och världs­po­esi väva sam­man berät­tel­ser — skri­ben­ter­nas, besö­kar­nas, natu­rens — och ge alla inblan­dade en både själv­klar och dimen­sions­vid­gande tilläggsupplevelse.

 

21–22 mars på natu­rum Horn­bor­gar­sjön utan­för Broddetorp

Med tex­ter av: Nasim Aghili, Zei­nab El-saneh, Kristo­fer Folk­ham­mar, Olav Fuma­rola Uns­gaard, Jonas Gren, Christine Hellqvist, Jens Klit­gaard och Dana Sederowsky

Konst som motstånd - Vanja Hermele 

Ett sam­tal mel­lan Elin Grels­son Almestad och Vanja Her­mele om den pat­ri­ar­kala scen­kons­ten uti­från Vanja Her­me­les nya bok In som ett lamm, ut som en tig­rinna. En debatt­ro­man om jäm­ställd­het i kulturvärlden.

Vanja Her­mele vitt­nar om kul­tur­sek­torns ojäm­ställd­het. Till­sam­mans med Elin Grels­son Almestad sam­ta­lar de om lit­te­ra­tu­rens möj­lig­he­ter och hur vi kan ta sam­ta­let vidare. Vilka stra­te­gier och alter­na­tiv kan vi for­mu­lera för att för­ändra en snar framtid?

In som ett lamm, ut som en tig­rinna är en roman bestå­ende av min­nes­bil­der, brottstyc­ken, sam­tal och dra­ma­ti­se­rade dia­lo­ger, inspi­re­rade av tim­mar av ban­dade inter­vjuer med kul­turs­fä­rens besluts­fat­tare. Med skarpt öga på den undangli­dande mak­ten i arbe­tet för jäm­ställd­het, skild­ras jäm­ställd­het både på det per­son­liga pla­net och i samhället.

Vanja Her­mele är genus­ve­tare och jour­na­list. Hen har under­sökt jäm­ställd­he­ten inom kul­tur­sek­torn i tre upp­märk­sam­made rap­por­ter: Hur svårt kan det vara? Film­bran­schen, jäm­ställd­he­ten och demo­kra­tin (2004), I vän­tan på vadå? Tea­ter­för­bun­dets guide till jäm­ställd­het (2007) och Kons­ten så fun­kar det (inte) (2009). Under flera år har hen med­ver­kat i tid­skrif­ten Bang, både som chefre­dak­tör och som skri­bent. In som ett lamm, ut som en tig­rinna är hen­nes debut som skön­lit­te­rär författare.

Elin Grels­son Almestad är skri­bent, kri­ti­ker, för­fat­tare och redak­tions­sek­re­te­rare på tid­skrif­ten Fronesis.

I samar­range­mang med Textival

Kl 19.00 // 20 Februari

Entré 80 kr //

Konst som motstånd. PUSSY RIOT

Pussy Riot — regis­se­rad läs­ning av Pussy Riots vitt­nes­mål från dom­sto­len i Mos­kva. Efter­föl­jande sam­tal med Johan Hil­ton, kul­tur­jour­na­lis­ten som var på plats under rät­te­gången i Mos­kva. I sam­ar­bete med Mint — en smart och cool popu­lär­kul­tu­rell tid­skrift på nätet: www.mintmag.se

Ett samar­range­mang, en läs­ning, ett sam­tal, ett mot­stånd. Till­sam­mans med Stora Tea­tern, Sen­sus och nät­tid­ningen Mint blir allt detta till en vass, enga­ge­rad och mani­fe­ste­rande upp­start till bok­mäs­se­vec­kan i Göteborg.

 

Ons­dag 26 sep­tem­ber 2012 kl. 19.00

Kri­stal­len på Stora tea­tern i Göteborg

Entré: 40 kr exkl garderob

Efter­häng i baren med Mint-redaktionen.

 

Regiöga: Anders Tolergård

Skå­de­spe­lare: Karin de Fru­me­rie, Johanna Zan­dén och Susanna Helldén

Över­sät­tare: Josep­hine Olausson

Sam­tals­le­dare: Ceci­lia Los­berg från Textival

2012

 

Stora teatern

Gallerie Box

Berättelser i samband med Textival Litteraturfestival 2012

Bild­nings­kom­plexet efter­ly­ser din berät­telse. Ditt möte, din reaktion.

Tex­ten är ofrån­kom­lig. Och knap­past neu­tral. Genom att närma oss Bild­nings­kom­plexet, när­mar vi oss för­hopp­nings­vis en bre­dare defi­ni­tion av kun­skap. Bild­nings­kom­plexet syf­tar till att belysa och pro­ble­ma­ti­sera före­ställ­ningar om bild­ning. Pro­jek­tet består av sam­tal, enkä­ter, läs­ningar och insam­ling av texter.

Pro­jek­tet bju­der sam­ti­digt in till med­ver­kan. Lämna in din berät­telse. Från inläm­nade bidrag till bild­nings­kom­plexet genom­förs en serie läs­ningar,  eller en enda syn­kro­ni­se­rad läs­ning. Tex­ter läses upp enligt prin­ci­pen “det är inte den i fil­men som skri­vit bre­vet” Möt vån­dan med säll­skaps­spel, det snus­kiga med trev­lig­he­ten och en liten histo­ria om det tredje, ej hem­språks­gil­tiga, modersmålet.

Hur ser ditt möte med bild­ningen ut? När för­stod du inte? När lät du någon annan för­stå att de borde veta bättre?

Max 2000 tec­ken skic­kas till bildningskomplexet@textival.se

Alla bidrag är ano­nyma, men vid even­tu­ellt tryck kom­mer de som vill att namn­ges i inledning.

Under Tex­tivals lit­te­ra­tur­fes­ti­val den 31 mars 2012 finns bild­nings­kom­plexet på plats för att låta besö­kare ta sig an sina egna fun­de­ringar om vem som är bil­dad, vad som är bil­dat och vem som har mak­ten över bild­ningen –är det du eller något annat?

#1. Säll­skaps­spe­let

#2. Uni­ver­si­te­tet

#3. Ljuga i jobbet

#4 Älska med akademiker

#5 Quiz

#6 Mus­be­grav­ningen

#7 Den som är den

# 8 Osä­ker­het och klassbakgrund

# 9 Mobb­nings­men­ta­li­tet över min bildning

# 10 Stock­holms­kom­plex

# 11 Över­bild­ning och ensamhet

# 12 Rädsla över att svara fel i Vem Vet Mest?

# 13 Bild­ning som ett värde i sig

# 14 Kära E

# 15 Disktrasan

Sällskapsspelet 

Spe­let ville ald­rig ta slut. I flera tim­mar flyt­tade vi pjä­ser över världs­kar­tan.  Det var något om kon­ti­nen­ter vi skulle veta. Ett rätt svar gav ett kryss i en ruta. Flera kryss i rutor betydde all­män­bil­dad. Tomma rutor betydde ingen­ting. Spe­let hette När och Fjär­ran och jag var sämst. Det lyc­ka­des jag ald­rig för­låta mig själv för. Jag kunde inte bjuda på mina icke svar eller fel svar. Jag skäm­des då och lite nu. Tän­ker på famil­jen som kände till andra flag­gor än nor­dens. Tän­ker på att jag sva­rade fel på frå­gan om det där skep­pet. Jag som var post­ko­lo­ni­alt med­ve­ten men ändå inte visste något om eröv­ring och makt och språk. Jag som flyt­tade runt min pjäs och sjönk ner under bor­det. De and­ras triv­sel och  ja, pre­cis: Malis huvud­stad heter Bamako. B A M A K O.

Universitetet

Jag har inte gått på hög­skola eller uni­ver­si­te­tet. Inte ett enda poäng har jag och det om något bäd­dar natur­ligt­vis för kom­plex i bil­dade sam­man­hang. Jag kan föra dis­kus­sio­ner, jag kan halvtaff­ligt och stund­tals skarpt ana­ly­sera diverse teo­rier, jag kan en hel massa saker men jag har ingen exa­men, ingen aka­de­misk titel, ingen­ting som berät­ti­gar mina påstå­en­den. Jag hit­tar inte bland hyl­lorna av kurslit­te­ra­tur på KTB, jag kan myc­ket lite om insti­tu­tio­ner och ten­tor. Och jag är dåligt bevand­rad i måsten – vad gäl­ler fot­nöt­ter på rätt stäl­len, kor­rekta menings­bygg­na­der i aka­de­miska kon­tex­ter och gängse nor­mer kring hur infor­ma­tion ska för­med­las. Jag står utan­för aka­de­miska över­ens­kom­mel­ser kring hur argu­men­ta­tion i text ska föras och vad som är den sanna kun­ska­pen. (Eller vänta nu, det här vet jag såklart ingen­ting om, eftersom jag inte har gått på uni­ver­si­tet, jag gis­sar bara.) Jag har alltså stund­tals djupa och molande kom­plex över att inte ha några hög­sko­le­po­äng att säkra mitt existens­be­rät­ti­gande med. Jag kan leka med tan­ken att om jag säger mig ha stu­de­rat det och det skulle sam­tal kring diverse teo­rier och ana­ly­ser, sedan kunna få vara just sam­ta­let och inte ett vägande av par­ter­nas tim­mar i ten­ta­sa­lar. Eller så skulle det bli just så, ett mätande, och där­till en än mer för­lju­gen själv­bild för mig. Över­ens­kom­mel­sen finns där – över hur saker ska vara, hur vi ska läsa och hur vi ska pre­sen­tera – inte base­rat på det för stun­den mest lämp­liga utan på vad vi är vana vid. Och det ger både hjäl­pande ramar (för de invigda) och begrän­sande hin­der (för de med andra refe­ren­ser) i våra sam­tal. Jag tam­pas med kom­plex­i­te­ten i att å ena sidan såklart vilja vara en klok och lärd per­son och å andra sidan vilja utmana bild­ning­ens nor­mer som – utan att vara kun­skaps­fi­ent­lig – ofta ver­kar bak­åt­strä­vande och förste­nande mer än utveck­lande och intres­sant. Nåväl, kom­plexet finns där, lever och mår i de ofta osäkra sam­man­hang där kun­skap inte duger utan en titel att luta den mot.

Ljuga i jobbet

Där satt jäm­ställd­hets­mi­nis­tern och anteck­nade. Hon är så kort och nätt. Där satt Volvos VD och lyss­nade. Han ver­kar trev­lig, trots sin höga lön. Där satt fyra stränga fors­kare med varsin slips. Där satt en blond TV-kändis från Lon­don och spände ögo­nen i mig. Där satt Gha­nas finaste tea­ters högsta chef. Där satt några höga tjäns­te­män från UD. Och där stod såklart jag. Jag som inte gick ut gym­na­siet. Jag som har ald­rig läst ut en enda fack­lit­te­rär bok. Jag som inte ens har ett rik­tigt intresse. Jag som är i 20-årsåldern. Jag som inte har en blogg. Jag som är tjej. Jag som får betalt för att skriva men fick under­känt i gram­ma­tik. Jag som har lätt utstå­ende tän­der, små ögon, en svag haka och dålig håll­ning. Jag som helst sover bort hela dagarna, kol­lar på rätt dålig inter­net­porr när jag har trå­kigt och som inte har en aning om hur man använ­der en van­lig ugn. Och där sit­ter Nyamko Sabuni, och alla de andra. De vän­tar på svar. Det all­de­les för starka kaf­fet har gjort dem stir­riga, luf­ten har tagit slut i kon­fe­rens­rum­met, pre­sen­ta­tio­nen gick sådär och min mun är torr efter en halv­tim­mes menings­löst power­poin­tande. Nyamko Sabuni har frå­gat nåt om dia­ri­e­fö­ring. Jag har bara en vag idé om vad ordet bety­der, och i panik bör­jar jag tänka på diar­réav­fö­ring. Men vad ska jag svara? Jag impro­vi­se­rar. Jag lju­ger. Jag får det att låta som att jag har koll. Jag sva­rar på ett över­gri­pande plan. Jag för­ringar frå­gan helt, eller sko­jar bort den. Hit­tar på. Ja, där står jag och kos­tar ettu­sen­två­hundra kro­nor i tim­men och bara hit­tar på. Volvos VD nic­kar gil­lande. Fyra fors­kare blir mål­lösa. TV-kändisen ler. Tea­ter­che­fen skrat­tar. UD’s tjäns­te­män applå­de­rar. Tvåtu­sen­fy­ra­hundra kro­nor senare har jag över­ta­get i det syre­fat­tiga rum­met. Jag har vänt bor­det. Jag har använt uttryck som varu­mär­kes­platt­form och kom­mu­ni­ka­tiva mål. Inter­ak­tivt flöde och posi­tio­ne­rings­karta. Kan de, så kan jag. Jag ler vän­ligt med mina utstå­ende, lite för gula tän­der. Låtsas.

Älska med akademiker

Vem äls­kar bara med akademiker?

Det är din far.

Han går i sko­gen med stora fötter

mild och vild­rörd, ploc­kar kas­tat glas. Bland mossa och rötter

mår han bra.

Det är salong­erna och sam­ta­lets död

en vän­tan på salongsberusning

utan sprit. Alla vita klä­der, ser­vet­ten i knät

tug­gorna som kväljer

Han låt­sas resa sig, han tror han står men han kryper

genom dry­pande ord­val, det är ett språk han inte kan

Drä­par­språ­ket;

hans hår växer ut över hela kroppen

mid­jan blir bred, något han inte ids vänta på

Ett besked. Att inte passera/passera?

så han kas­tar sina skor och går av asfalten

och de finns inte mera

hans läp­par och midja och kungs­sången i skymningen

han går på sti­gen bland djuren

han bär sitt innersta utanpå kroppen

mel­lan brös­ten kan man stava sig till

hans namn.

Quiz

Helt plöts­ligt skall alla göra quiz. Intron till låtar dug­gar tätt omkring mig och en stark känsla av obe­hag bubb­lar inom­bords. Med pen­nan i ett svet­tigt grepp gapar jag onö­digt högt om exakt hur liten min insats blir för laget. Raderna gapar tomma och i de fall jag kän­ner igen hit­sen har jag ingen aning om vem som gjort dem och var­för. Men fram­förallt har jag ingen aning om var­för denna täv­lan i att kunna rapa flest namn och tit­lar inom popu­lär­mu­si­ken bli­vit en så het soci­a­li­se­rings­form. Längre ner på papp­ret finns en del som kal­las röda trå­den. Hur låt num­mer etts pro­du­cent knyts till låt tvås titel och låt tres land har jag ingen aning om men min okun­skap har för länge sedan gått över i hett hat.

Likt en heja­ram­seskan­de­rande sve­ri­ge­de­mo­krat har jag bytt min okun­skap mot aggres­sion och för det skäms jag. Det jag kan göra är att för­svara varje per­sons rätt till att kon­stru­era driva och dela ut vinnartro­feer (wohoo en öl från tapp i baren) och för­lor­ar­be­vis så myc­ket de vill, bara jag slip­per, för det gör ont att inte kunna någonting.

Musbegravning

En mor­gon gick jag ut på bryg­gan och sa till min fas­ter att det var idag hon skulle lära mig Tant Mag­da­len. Tant Mag­da­len är en sång som vi bru­kar sjunga i min släkt. Den hand­lar om en Tant som över­ger sin plats i Para­di­set för att få följa med sin styv­son dit han ska på andra sidan. Alla i min släkt kunde tex­ten till den där sången. Jag ville också kunna vara med, och fram­för allt ville jag få far­mor att sjunga.
Far­mor kunde inte sjunga tex­ten alls, inte längre. Hon hade tap­pat alla ord och upp­fun­nit sitt eget språk. Sta­lin Sta­lin, Lapsh­tin lapsh­tin, lät det när hon kon­ver­se­rade.
Fast när hon var yngre var hon språk­vår­dare och job­bade på språk­nämn­den, innan sjuk­do­men gjorde intrång i hen­nes hjärna och sakta ploc­kade bort ord efter ord. Men sjunga Tant Mag­da­len det kunde hon fort­fa­rande, om än på sitt eget sätt. Lapschti Lapchti taradi tara…lät det, och så skrat­tade hon för att det blev så tokigt.
Nu på bryg­gan lärde jag mig sången av min fas­ter, sjöng efter och gick och övade res­ten av dagen.
Några tim­mar senare sprang min lil­le­bror och vår kusin fram genom dalen med upp­spär­rade, ängs­liga ögon. ”Agnes! Vi har hit­tat en död mus­unge! Vi måste begrava den!”
Cere­mo­nin pla­ne­ra­des till kloc­kan fem. Bar­nen skred fram på sti­gen med hög­tid­ligt sänkta ögon­lock. Min pappa, min fas­ter och onkel hade med sig små blom­bu­ket­ter. Far­mor gick längst bak i tåget och såg sig omkring, här­made oss andra. Själv hade jag anför­trotts upp­gif­ten som cere­mo­ni­mäs­tare. Min lil­le­bror tit­tade upp på mig med tårar i ögo­nen och sa: ”Du kan väl sjunga någon­ting.”
Jag såg på min fas­ter. Och så sjöng vi: Min barn­doms vän var en tant Mag­da­len…
Far­mor sken upp. Hon log och svängde med armarna. Hon klämde i med melo­din: Lapshti lapshti Sta­laj­sta­lida!
Bar­nen grät för musen. Far­mor log från öra till öra. Lapshti-lapschti-kakali-kako! Jag såg på min fas­ter, hon var sprick­fär­dig av skratt. Min lil­le­bror blängde upp på mig över blom­bu­ket­ten. Vi sjöng: Slå ett slag varje dag! Slå ett slag för kär­lek och tro!

Den som är den

Det spreds en under­lig stäm­ning runt bor­det. Min bror surt und­rade om jag sko­jade. Nej, sa jag, för det gjorde jag ju inte.
Vi firade någons födel­se­dag med famil­jen och kusi­nerna och plöts­ligt tit­tade alla på mig. Jag tit­tade till­baka på dem med en smått road blick. Var­för var de irri­te­rade? Kan någon berätta för mig vad det bety­der då? und­rade jag. Det var det ingen som ville, för jag borde veta, sa de. För ALLA vet vad det betyder.

Nej, jag har ald­rig hört uttryc­ket ”Jag är inte den som är den” tidi­gare. Vad bety­der det? Ingen sva­rade. Du är ju inte sann, mutt­rade någon till sist. Du måste ha hört det. DU MÅSTE HA HÖRTDET UTTRYCKET INNAN!
Jag kände mig lite dum och obil­dad men sam­ti­digt stark, som om uttryc­ket inte hade kun­nat komma åt mig, inte för­rän nu.

Osäkerhet och klassbakrund

Jag har all­tid känt mig osä­ker på min plats inom uni­ver­si­te­tet och min rela­tion till ”högre” kun­skap. Har under äldre år kom­mit fram till att det (mest tro­ligt) har med min klass­bak­grund att göra. Att det är svårt att ta plats i aka­de­miska sam­man­hang, kanske beror på att jag inte kän­ner att jag har någon ”all­män­bild­ning” eller kri­tiskt tän­kande med mig från min uppväxt.

 Mobbningsmentalitet över min bildning

För det mesta får man kom­plex för att man kän­ner att man kan för lite, men många gånger kan man även upp­leva kom­plex inför att man är för bil­dad. Det är extremt fru­stre­rande att hamna i situ­a­tio­ner där de andra näs­tan ser ner på en för att man vet saker. Det kan också upp­stå en sorts mobb­nings­men­ta­li­tet i de situ­a­tio­nerna, alltså att de andra gör det klart för en, genom blic­kar, ansikts­ut­tryck eller ord, att de anser att man är jäv­ligt torr, pre­ten­tiös, bes­ser­wes­sig och trå­kig, när man anmär­ker på eller inte hål­ler med dem i ett visst ämne.

Stockholmskomplex

Är från Stock­holm. Visste ingen­ting om andra stä­der. Vi lärde oss inte något om dem, bara var flo­derna flöt och vilka berg som var höga. Kände mig dum när jag insåg detta och kland­rade mig själv när jag slant på tungan på freu­di­anskt manér och sa Stock­holm när jag menade Sverige.

Överbildning och ensamhet

En kan känna av kom­plexet av över­bild­ning. Som när det är julaf­ton och det pra­tas öl, Hol­ly­wood­fruar och hus­bygge och ingen av ens kära bords­kam­ra­ter, ens kära släk­tingar, frå­gar en vad en syss­lar med i livet. Inte öl. Inte hus­bygge och inte hollywoodfruar.

Rädsla över att svara fel i Vem Vet Mest?

Bild­nings­kom­plexet utspe­lar sig i en soffa fram­för Vem Vet Mest. Bred­vid mig sit­ter en rela­tivt nybli­ven dejt och vi fli­nar åt och hånar del­ta­garna i pro­gram­met, så som man gärna gör en sim­pel mån­dags­kväll. Pro­ble­met är bara att jag inte själv vågar svara på frå­gorna…. räds­lan för att låta dum eller svara fel inför någon man gärna vill bril­jera inför tar över­hand och jag väl­jer att skämta istäl­let. Skämta om hur folk kan med att ställa upp i Tv utan att kunna. Kanske där­för att jag själv inte vill ställa upp och svara/vara dum/ha fel när jag bara vill imponera.

Bildning som ett värde i sig

På frå­gan om vad man blir av mina huma­nis­tiska uni­ver­si­tets­stu­dier bru­kar jag svara Bil­dad. – Vad blir man av det då? – Man blir bil­dad. Ibland tän­ker jag att bil­dad är samma sak som smart, men det är väl bara del­vis sant. Kun­skap utan syfte, för­u­tom i sig självt, antar jag känns bättre. Bild­ning är i alla fall något med värde i sig för min del. Och i detta begrepp ingår ett sorts viss­het och insikt och reflek­te­rande tänkande.

Kära E

Kära E,

Vi har en del gemen­samt. Mer än jag först kunde tro, men kanske mindre än vad jag nu för­vän­tar mig. Vi har ju inte din ång­est gemen­samt, även om den ibland känns.

Jag har ratio­na­li­te­ten. Den har jag ärvt av min familj. Det finns myc­ket bra som jag har ärvt av min familj, dock är denna egen­skap enbart en adve­kat bort­för­kla­ring att lugna sin­net med (vems sinne som lug­nas är mindre intressant).

Ratio­na­li­te­ten är, mot­sä­gel­se­fullt kanske, enbart för de under­pri­vi­le­gi­e­rade att beakta. Likt en bun­den hund är vi såle­des heder­ligt trogna, och genom heder tys­tade. Inte ens om vi hade möj­lig­he­ten till det du har, hade vi vågat ta chan­sen. Ratio­na­li­te­ten styr oss mot den redan upp­tram­pade väg, den väg som leder bort från kri­ti­ken av det som ratio­na­li­te­ten söker åstadkomma.

Ratio­na­li­te­ten är för de under­pri­vi­le­gi­e­rade att beakta. De andra, utan ett uns av skam i krop­pen, har både tid och rum att handla utef­ter känslan. 

Du är bra på att känna, du.  

Jag vet inte vad du har ärvt av din familj, men av mig får du avund­sjuka. Jag tror att du har ärvt så myc­ket, så myc­ket mer än pengar. En kul­tur, en smak, en stil. Kun­skap och fri­het. Det kanske har varit ett mödo­samt liv. Lite av detta vet jag. Men det mesta jag vet, det är min känsla. Och den är fylld av skam. När jag tän­ker på dig så fylls jag av skam.

Tvi­vel må vara skam­mens bro­der, och det är väl så, att jag tve­kar. Mitt ursprung har tvingat mig till detta illa­pas­sande till­kor­ta­kom­mande, syn­ner­li­gen illa­pas­sande i en tid av eli­tis­tiskt dra­vel. Hur ska jag någon­sin hinna ifatt? Hur ska jag någon­sin kunna bli lika bra som du?

Någon sa (kanske var det Strind­berg, om hans moral bör vara väg­le­dande) att svart­sjuka inte är ång­es­ten att för­lora; det är ång­es­ten att dela. Vi må ha myc­ket att för­lora, men vi delar på den här käns­lan, du och jag. Den svär­tar oss till den grad att vi inte längre kan känna glädje. Vi delar på en känsla som är för­pas­sad de som tviv­lar, likt oss.

Den enda skill­na­den är att jag är ratio­nell, och du är det inte. Det är en kom­pli­ce­rad histo­ria bakom varje ord jag väl­jer, bakom dina finns nog mest skön­het och inprän­tad kunskap.

Det må vara en bedrift att tala med mun­ka­vel. Frå­gan är om det ens går att tala med mun­ka­vel, eller vem som orkar lyssna. Jag föd­des med mun­ka­vel, medan du föd­des in i talet, kons­ten, kär­le­ken. Det må vara en fri­het ovär­der­lig i pengar att kunna tala fly­tande, det språk som du lärt dig från barns­ben. Det må vara en fröjd att höra dig tala.  

Jag avun­das dig och alla de år du spen­de­rat på att infria din, min, dröm.

Disktrasan

Bild­ning­ens disktrasa

Ack. De stora frå­gor­nas oan­tast­lig­het. Alla beslu­tens vara eller icke vara. Så svåra är de att du inte kan drista dig till att tala med mig om dem. Istäl­let får jag höra visa ord om lam­por som skall släc­kas eller tän­das, smu­lor sopas, damm avlägs­nas, strum­por vikas. Med bis­ter stämma under­vi­sar du i den urvridna disktra­sans sköna konst. Jag som inte kan skilja kulör­tvät­ten från lakan­tvät­ten. Jag som inte för­står vik­ten av släta rader av hand­du­kar i ett för ända­må­let anpas­sat skåp. Bakom dessa tyd­liga ting göm­mer du dig och jag skall tvingas ned till denna plats av ren­skrub­bade smör­kni­var och duk­tigt ihop­pac­kade sand­lek­sa­ker (för­står du inte att de spric­ker i kylan?). I hand­lings­pla­nen för den intel­lek­tu­ella omstör­telse som pågår läm­nas vi utan­för. Här råder inte tyst­nad, men de stora frå­gorna får inte rum här, beslu­ten behö­ver fri lejd och luft (kanske finns den inte här? )Kanske befin­ner du dig där, bland de fria orden och med de stora tan­karna till­sam­mans med andra, jag vet att jag befin­ner mig där med andra. När orden kom­mer på tal, när mun­narna öpp­nar sig i för­sök så gapar det tomt. Ut kom­mer istäl­let en rådig kom­men­tar om hur mat­tan åter­i­gen lig­ger kro­kigt och knö­ligt på gol­vet – då kan man snava. Här skall disktra­sans urvrid­nings­prin­cip dis­ku­te­ras, för vi finns bara i den bild­nings­kod som kal­las hus­lig­het och jag är obil­dad, ovär­dig, okunnig.

Att du inte ens kan säger du. Nä det kan jag inte tän­ker jag. Och jag vet ärligt inte om jag öns­kar mest att jag bara kunde eller öns­kar mest att denna bild­ning­ens disktrasa skall dra åt hel­vete, och du med den.

2012

VAD

Projekt: två pärmar, sidor och ett slut

VAR

mellan två pärmar

NÄR

utan varken början eller slut

Säg två pär­mar, sidor och ett slut. Eller låt bör­jan sakna slut, den röda trå­den trassla till sig.

Bara om vi blun­dar med båda ögo­nen är boken begrän­sad till sin form att mel­lan två pär­mar pre­sen­tera en lin­jär hand­ling med hjälp av rader av text.

I pro­jek­tet En bok är väl ingen konst öpp­nar vi böc­kerna på vid gavel och tit­tar ut i värl­den. Vi arbe­tar till­sam­mans med konst­nä­rer, skri­ben­ter och utfors­kare. Vi ser böc­ker utan var­ken bör­jan eller slut, där den röda trå­den totalt har trass­lat till sig, där omsla­get sak­nas och där inne­hål­let låter fan­ta­sin ta över.

I Sve­rige knyts mak­ten i den tra­di­tio­nella för­lags­värl­den allt tyd­li­gare till bara ett fåtal starka aktö­rer sam­ti­digt som kre­a­ti­vi­tet fro­das och det egent­li­gen ald­rig har varit lät­tare att göra en bok. Detta på samma gång som inter­net och läsplat­tor har vänt upp och ner på allt. Grän­sen mel­lan kons­ten och lit­te­ra­tu­ren är i många fall väl­digt tyd­lig, men när det gäl­ler hur en bok kan se ut och vad den vill för­medla är vari­a­tio­nen oändlig.

Vi stäl­ler oss frå­gan om det egent­li­gen finns några grän­ser för hur en bok skall se ut.

EVENT

En bok är väl ingen konst!

Föl­jande har med­ver­kat i projektet:

Pär Fridén
Jarko
Fel För­lag
Fre­dric Gunve
Ea ten Kate
Klara Pers­son
Lin­néa Pura­nen
Maria Sei­pel
Stina Pet­ters­son
Susan Kara­veli
Joanna Ekström

Mail: Info@textival.se                                           Adress: Pölgatan 5, 414 60 Göteborg                                                  Typsnitt: Karrik
Nyhetsbrev
Under månen
Maria Küchen

Maria Küchen (f. 1961) skriver både prosa och lyrik. Hon är verksam i Lund och debuterade 1989 med diktsamlingen Hos ljusmålaren och har sedan dess utkommit med ett tjugotal titlar.
Küchen är aktuell med essäboken Rymdens alfabet (2019) som behandlar människans komplexa relation till rymden. Boken har beskrivits som ett närvarande reportage och en litterärt och filosofiskt reflekterande berättelse om rymdfartens historia och framtid.

Anna Hallberg

Anna Hallberg (f. 1975) är poet och litteraturkritiker verksam i Stockholm. Hon debuterade med den mycket uppmärksammade diktsamlingen Friktion 2001. För diktsamlingen på era platser tilldelades hon Aftonbladets litteraturpris 2004 och för diktsamlingen Colosseum, Kolosseum nominerades hon till Nordiska rådets litteraturpris 2011. Hallberg är aktuell med en text i Lägesrapport från Aniara (2019) – tre essäer tillägnade Harry Martinsons klassiska rymdepos Aniara.

Moonlight

Inuti kons buk / Vreden i Afrodites bröst

Residens Paviljongen

-Litterärt residens sommaren 2018

My Roman Fagerlind

My Roman Fagerlind, född 1989, är en textbaserad konstnär, poet och manusförfattare som bor och verkar i Stockholm. I sin konstnärliga praktik använder hon arkivdokument och fiktiva element för att undersöka språkets möjligheter och begräsningar i relation till personliga och kollektiva minnen. Hon har en magisterexamen i konstnärligt skrivande från Akademin Valand och en examen från Biskops Arnös Författarskola.

Marie Raffn

Marie Raffn, född 1991, är konstnär som bor och verkar i Köpenhamn. Hon har en magisterexamen från Malmö Konstakademi och har studerat vid Cooper Union School of Art i New York och vid Akademie der bildenden Künste i Wien. 

Raffns arbete är influerat av det bräckliga förhållandet mellan bild, språk och mening. Hon arbetar främst med tidsbaserade medier, artist books och med skulpturala installationer. 

Hennes senaste utställningar inkluderar La Robe Chinoise Vol. 1 på galleri Delfi i Malmö, Dead Swath She Said på Cph Art Week och Artist Books på Lunds Konsthall.

Textival gästar Resande Festival 2018
Textrakt

Augusti

27/8:Boksamtal: Ocean Vuong -

En stund är vi vackra på jorden

på Ulricehamn Pride

 

28/ 8: Poesi med Kristofer

Folkhammar på Ulricehamn Pride

Oktober

9/10: 9/10: Athena Farrokhzad i samtal med Arazo Arif kring Audre Lordes författarskap

 

Februari

4/2: Samtal och läsning: Allt som skiner är slitage 


 

På grund av rådande omständigheter har vårt övriga program flyttats fram. Vi ber om överseende gällande den process som vi just nu befinner oss i och kommer att uppdatera med ny information löpande under den närmaste tiden.

Kalendarium

Skiljande tecken - platsens begär

GIBCA extended 2017

REAKTIONER - 

Eiríkur Örn Norðdahl & Nasim Aghili möter Guerlainsamlingen på Nordiska Akvarellmuseet

Textival har bjudit in Eiríkur Örn Norðdahl & Nasim Aghili att gå i dialog med utställningen Donation Florence & Daniel Guerlain på Nordiska akvarellmuseet, projektet är en del av GIBCA extended. Resultatet presenteras i samband med en guidad visning av utställningen lördagen den 7 november 14.00.

Nasim Aghili möter i ett specialskrivet verk utställningen Donation Florence & Daniel Guerlain i en föreställd dialog mellan henne själv, Angela Davis, Virginia Woolf, Jack Halberstam, Gayatri Chakravorty Spivak, Dennis Cooper, Judith Butler och utställningen Donation Florence & Daniel Guerlain. Eiríkur Örn Norðdahl läser ett specialskrivet verk i dialog med utställningen.

2013 donerade de kända franska konstsamlarna Florence och Daniel Guerlain 1200 teckningar av främst samtida konstnärer till Centre Pompidou i Paris. Nordiska Akvarellmuseet har fått privilegiet att välja verk ur denna konstskatt till höstens utställning. Bland de 25 medverkande konstnärerna märks bl.a. Nancy Spero, Marlene Dumas, Kiki Smith, Gerhard Richter, Silvia Bächli, Marcel Dzama och Pavel Pepperstein.

Eiríkur Örn Norðdahl är författare, översättare, förläggare, festivalarrangör och poet. Bosatt i Ísafjörður på Island. Norðdahl är prisad, hyllad och uppmärksammad för såväl romaner som spektakulära uppläsningar och ljudpoesi. 2014 kom Norðdahls fjärde roman, Ondska, ut på svenska på Rámus förlag. Romanen har belönats med såväl Isländska litteraturpriset som Islands bokhandlares pris för bästa roman, samt var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

Nasim Aghili är författare, regissör och dramatiker. Bosatt utanför Stockholm. Aghili är prisad, debatterad och varmt uppmärksammad för sitt arbete med normbrytande scenkonst och text. Aghili har en diger lista på intressanta projekt och stod, genom konstgruppen Ful, för manus och regi i den uppmärksammade antinationalistiska kabarén Europa Europa 2014. Vahák – en föreställning och ett rum om kolonialism, heterosexualitet och drömmar med inspiration från berättelserna från Queering Sápmi – är nu på turné via Ögonblicksteatern.

Mer om Akva­rell­mu­seet: www.akvarellmuseet.org

A poem about the art of standing in a gallery

Erased, faded, unblemished, I’m sorry, but I meant to stand here and not become the art work. Don’t mind me, I just meant to stand here in solitary and not have anything to do with anything, I’m sorry, but I just wanna be alone right now. 

 

I’m sorry, but I refuse to have the art move me. It is extremely sensitive to changes in temperature and I am cold made flesh. It costs fortunes to move. All the cash in an empire of perfume. And I just wish to stand still. Erased. I wish to remain unblemished. Untouched. 

I’m sorry but watercolour runs, it flows, it fills, it will not be controlled, checked, I’ve tried and it’s true. And therefore I just wish to stand here and contemplate, I just wish to feel the insides of my pockets while inside the exhibition hall the art – I am sure – rages.  

 

I’m sorry, but I just meant to stand here and not become a part of the collectors hedonism, not become a part of the museums legacy, not be affiliated with a watercolour whose strokes I never stroked, whose meaning I never meant, whose collector I still don’t recollect, whose curator is apparently sorry, well we’re all sorry now, and I wish I was alone, I wish I was dead and there were no watercolours of would-be Taliban in the museum, no watercolours of sinister mice, no untitled watercolours, none of the above.  

 

I’m sorry, but do you feel moved? Do you feel sorry? And if so, what makes you sorry? Were you more moved by Florence – or was it Daniel who made you sad? Was it the would-be Taliban or the crazy little mice? Did they make you laugh? On a scale from one to ten, how much did they make you laugh? Just ha ha, or was it a deeper laugh, more bass than treble, more substance than sound?

 

I’m sorry, but am I truly sorry? I just wish to stand here and not become colourful, not become drenched, not become filled in, unchecked or blemished, feeling the insides of my pockets, contemplating the vast sums of money flowing through these rooms, unchecked, blemished, bothersome; I just wish to stand here and not become sepia, black and white, not become calligraphic, nailed or hung; I just wish to stand here pretending I don’t have a price tag. 

As if anything came without a price tag. 

I confess, this is my price tag: feeling sorry, feeling blemished, moved, feeling alone, abandoned, feeling crowded; I wish to get paid in destitution, lonesomeness, a european civil war, and the inescapable death of the art world, a market gone mad, as if it ever were otherwise. I wish to get paid in vile reviews, public floggings and rage. I’m sorry, but am I truly sorry?

 

Bring me the head of every artist hung, bring me their bleeding hearts, the cirrhosis of their livers and the sweat of their brows; bring me their hardons, their hairdos and harelips; bring me their childhood heroes, their dreams, ambitions and vile reviews; I will assemble their anti-CV’s, I will conduct their downfall in symphonic movements, I will deconstruct their narcissistic tendencies and make myself a wholesome career of it, I will get fat, I will get complacent and I will remain sorry, truly sorry. 

 

I’m not truly sorry about Daniel, but I’m truly sorry about Florence. I care for innocent bystanders. I’m not sorry for Florence, I’m sorry for Daniel. I care for those steamrolled by history. Daniel and Florence are sorry about everything. They would like to convey their apologies. I’m just sorry to be a vessel, to be hanging, I’m sorry I became the art work, half-finished, unwritten, hung and apologised. This is not the art. This is not the payment. The payment is forthcoming along with the travel costs. This is just a text, it has nothing to do with the art work. 

 

I am told that even the museum offends. I am told that the art does not offend but the museum, the museum offends. The art world does not offend, and the markets literally rejoice. I am told the collectors don’t offend but sometimes the artists are unfriendly. This is lamentable. I am sorry. I am sorry anyone is ever unfriendly, it is a horrible state of being. I am sorry the artists are lamentable, I am sorry the watercolours are transparent, I am sorry the fiscal transactions are not visible. I am as sorry for straight lines as I am for crooked ones. I am sorry for the water outside, the ateliers and the wonderful restaurant in the hall. None of this could’ve been prevented, the wheels of history were already in motion, the steamrollers. 

All I wanted was to stand here. All I wanted was to soar, alone, disappear into the water, into the color, take the watercolours into the unbuilt sauna and sweat it out, peel of the facades and become the canvas, something as yet unhappened, something erased, faded, something still in the process of unhappening, fading in the cold and the heat, fading in the humidity, the humility, while the markets crumble and everything including the frames encasing everything becomes an endless spiral of death, death, death and death. 

Eiríkur Örn Norðdahl for Reaktioner/Textival, performed at Nordiska Akvarellmuseet saturday november 7th  

Papercuts

Text för plats

Bildningskomplexet

En bok är väl ingen konst