​

​

Litteraturen är på ett alldeles särskilt vis förbunden med det intima. Kanske skulle man kunna säga att det är dess allra mest ofrånkomliga element. För är det inte just genom intimitet som litteraturen i det specifikas form kan uttrycka allmänmänskliga sanningar? Och kan vi ens tala om det intima på ett verkligt meningsfullt vis utan litterär gestaltning?

​

Textival Litteraturfestival 2019 går under rubriken Intimate Acts. Med temat utforskar vi det intimas plats och bäring i rörelsen mellan text, kropp, offentlighet och den scen som utgör vårt allra djupaste inre.

​

Etymologiskt härleds intim från latinets intimus, ett superlativ av interior, inre. Det allra innersta, det djupaste inre. Men vad är då detta? I vardagligt tal används ordet ofta för att beskriva upplevelser, tankar, känslor, handlingar och fantasier som antingen är enskilda och privata eller delas med bara ett fåtal. Men det är också ett begrepp som vänder sig utåt, som söker en annan.

​

Den bulgariska psykoanalytikern Julia Kristeva talar om det intima som en inre scen, det djupaste och mest singulära i den mänskliga erfarenheten. Till det intima räknar hon de inre representationerna av drifterna såväl som sinnesförnimmelserna men också det tänkande jagets aktivitet. Vidare menar hon att den inre scenens register tar plats mellan direkta sinnesförnimmelser och intellektets avsiktliga erinring; det utgörs alltså varken av ren förnimmelse eller tanke, det är bild - eller snarare imaginär.

​

På samma gång som yttervärlden alltid redan är inbegripen i våra allra innersta aktiviteter önskar vi även externalisera våra upplevt inre erfarenheter genom den språkliga representationen, för att skapa sammanhang och för att bättre förstå oss själva. På så vis skulle man kunna hävda att begreppet i grunden är relationellt. Och eftersom den psykiska intimitetens innersta gräns också är dess utsatthet i begäret och beroendet av den andre kan vi fråga oss om det intima verkligen är en ensam plats eller snarare en plats för verklig gemenskap.

Men när man talar om det specifikt intima, och kanske särskilt i relation till hur det som vi brukar kalla intimsfären allt mer visas upp och exploateras i det offentliga, slås man av hur tidspräglat och svårfångat begreppet kan vara.

​

Under Textival Litteraturfestival 2019 närmar vi oss det intima både genom programformatet och genom de frågeställningar som begreppet berör. Vi frågar oss vad det intima kan lära oss idag och hur kan vi använda intima erfarenheter för att föreställa oss andra världar och andra slags möten. Men vi frågar oss också vad som händer med litteraturens intima rum i relation till samtidens tendens till externalisering av intimsfären och våra aldrig sinande begär efter än mer självutlämnande litteratur.