Textival Litteraturfestival 2007

VAD

VAR

Program 

Textmässa

House of Win-Win

 

NÄR

27 maj 2007

Tex­tival 2007 loc­kade 32 utstäl­lare och flera hundra besö­kare. En panel­de­batt kring “Den goda lit­te­ra­tu­ren” med Svante Wey­ler, Athena Far­roukz­had, Sabina Ögren och Andrés Stoo­pen­daal mode­re­ra­des av Olav Uns­gaard. Semi­na­rier hölls av Lars Wiberg, Ber­til Falk, Jan Bie­lecki och Pär Thörn.
På kväl­len läste Johan­nes Anyuru, kol­lek­ti­vet G=T=B=R=G (Athena Far­roukz­had och Linn Krage Hansén) och Vidya upp­trädde. DJs var Kolo­nis Christian Pal­lin och Clan­de­s­tions Alek­san­der Motturi.

Mässa i hänryckningens tid

Text från tidskrift.nu (Text och bild: Roberth Ericsson, Publicerad: 2007-05-31)

Textival (House of Win-Win, Göteborg)

1.

Om det är lätt för en enskild kulturkonsument/-skribent att förlusta sig på den årliga Bok- & Biblioteksmässans alla jippon – vinmingel, dignande bokbord med vrakutförsäljningar och välregisserade panelsamtal – så är det desto svårare för de mindre förlagen och tidskrifterna att hävda sig i skenet av storförlagens monstruösa monterkomplex. Det uppenbara problemet med att några få aktörer gör anspråk på så mycket av utrymmet i Svenska Mässan under septembermånadens sista vecka, både vad gäller golvyta och uppmärksamhet, har i Stockholm sedan fem år tillbaka avhjälpts med en alternativ variant, Textmässan, på initiativ av Vertigos mångförslagne förlagsdirektör Carl-Michael Edenborg. Och i Malmö finns, som bekant, Smått Förlagt. Från och med i år har även Göteborg sin motsvarighet, Textival, arrangerad av retrogardistpoeten och tidskriftsredaktören Carl Forsberg samt Katarina Gröndahl från den grafiska produktionsbyrån Cat’s Kitchen. Och precis som på övriga alternativa litteratur- och tidskriftsmässor erbjuder det mindre formatet andra och nya dimensioner – ett påfallande digert innehåll trots storleken, med andra ord. 

Behöver jag tillägga att det är ett lovvärt och i högsta grad välkommet projekt? 

Ja. 

I synnerhet när det gäller Göteborg, en stad där politiker och entreprenörer gör vad de kan för att marknadsföra sin ”kultur” i enlighet med fördomarna – fryntliga gubbar, gröna kaniner och fotbollslag som aldrig levererar annat än huvudbry medelst sina supporters. De underjordiska strömmarna i kulturlivet däremot, här och annorstädes, förtjänar att fokuseras på sina egna villkor, utan att de stora drakarna på politikens och litteraturens fält har ett finger med i spelet. Inte minst gynnar detta kulturtidskrifterna, som de större evenemangen behandlar allra mest styvmoderligt. 

2.

Pingsten är hänryckningens tid. Den som saknar en gemål att rikta sin kärlek mot kan med fördel vända sig till den mer eller mindre undanträngda litteraturen och tidskriftsfloran. Och det smörgåsbord som Textival dukade upp på Pingstaftonen inbjöd otvivelaktigt till den mer promiskuösa sortens amorösa uttryck. Man ville ha allt. Men eftersom det verkar klokt att kringskära sina mest vittgående lustar valde jag tidskrifterna. Dessa ofta utsökt formgivna och innehållsdigra artefakter, de som sluter sig närmast omkring kulturhjärtat. Glänta, för att ta ett exempel i mängden, är på många sätt den göteborgska intelligentians Pride and Joy. Alltid angelägen och uppfordrande när det kommer till verkligt djup ifråga om politik (makt), kultur (villkor) och dess konsekvenser. På det välfyllda bordet denna lördag låg visserligen ingen dagsfärsk tidskrift, men väl två essäer om Etnotism och Döden i Beirut i bokform, signerade två av redaktionens medlemmar – Aleksander Motturi respektive Michael Azar. 

Jämte Glänta är Ord & Bild den mest tongivande tidskriften i Göteborg. Så också på den här mässan. Olav Unsgaard, biträdande redaktör, modererade det inledande panelsamtalet om ”Den goda litteraturen” och slog mot slutet ett slag också för ”det goda redaktörskapet” – ett vardagligt och inte alltid så glamouröst vargarbete med texters olika dimensioner. Det är knappast något revolutionerande i sig, men efterlysningen är ändå befogad. Alltför sällan talas det om de stilistiska aspekterna av redaktionellt arbete. Att en text nagelfars in på minsta kommatecken kan förvisso upplevas som brutalt av skribenten, men inte desto mindre är det en garant för den övergripande kvaliteten på sikt. Med detta sagt så är tidskriftsredaktörens jobb många gånger en övervägning baserad på personlig smak och hållning, där relationen mellan form och innehåll, det vet inte minst vi som läst kvälls- och morgontidningarnas kultursidor de senaste veckorna, uppbådar många och blandade känslor.

3.

Är det osmakligt att dröja en aning vid Texitvals shoppingpotential? Den var nämligen god. Här fanns möjlighet att såväl köpa, tigga till sig som tillskänkas tidskrifter. Inte vet jag, gissningsvis är det en redan initierad skara som letar sig fram till en alternativ textmässa, men chansen att stöta på något nytt ökar markant med den här sortens tillgänglighet. För egen del frossade jag på Nätverkstans bord – Subaltern, Psykoanalytisk Tid/Skrift, Bang, Svarta Fanor, femkul etc. – där det bjöds tre valfria nummer för en jämn hundring. Samtidigt, det ska inte förnekas, gör det mig en smula vemodig att det prånglas med tidskrifterna, som mot slutet gavs bort (utan tiggeri) till förvåning och förvirring. – ”Är de verkligen gratis?” Själv bad jag lystet och motsägelsefullt om en av disktrasorna med litterära citat (Hegel och Sonja Åkesson), varpå någon svarade: – ”Du får den om du lovar att också ta en gratis tidskrift”. Man får lov att vara en duktigt förhärdad idealist för att tacka nej till ett sådant generöst erbjudande. Åt den som har ska vara givet. Så kapital-ackumulativt tänker jag när det senare under eftermiddagen kånkas hem med en rätt obscen hög av kulturell smörjelse i pappersform.

4.

Två relativt nytillkomna tidskrifter på marknaden representerades likväl på Textival: Tromb, radikal politik i ungdomlig skrud (ursäkta pingstmetaforen), och Camino, med inriktning mot hållbar utveckling och en ”smartare livsstil”. Båda nischade på ett sätt som appellerar till fenomen och uttryck i takt med tiden. Sådant ska inte föraktas. 

Det ska definitivt inte heller Pär Thörn – poet och performancekonstnär i redaktionen för Subaltern – som inte bara deltog i en uppläsning tillsammans med Andrés Stoopendaal – en av de drivande krafterna bakom den voluminösa tidskriften (eller är det en bokserie?) Dokument och numera också medarbetare på Ord & Bild – utan därtill spred en allmän känsla av trivsel i lokalen. Det är såklart en subjektiv reflektion, men sällan möter man den typen av utpräglade katter bland hermelinerna. En människa som i sin kommande bok ger sig på att skapa Mutationer av Anna-Greta Leijon är bara därigenom oundgänglig för kulturens återväxt på våra breddgrader. Läs texten ”Jag heter Alexander Brener” i Subalterns temanummer om Ryssland (1/2007) så förstår ni på ett ungefär vad jag menar. 

5.

Jag tror på Textival och dess koncept. Jag tror på idén att mindre förlag och tidskrifter ges möjlighet att agera på egna villkor och med egna intressen för ögonen. Jag tror och hoppas att ännu fler kommer att ansluta till nästa års upplaga – det vore önskvärt med en större geografisk spridning på utställarna (att de tre största städerna i Sverige arrangerar varsin mässa behöver väl inte utesluta att man också ställer ut på varandras?) Jag tror dessutom att påfallande få (som jag känner igen) journalister var på plats (det återstår att se på skriverierna i etablerad press hur många som verkligen bevistade den för övrigt välbesökta textfesten). Jag tror sist och slutligen på ett accelererande segertåg för Textivals arrangörer och besökare – det är både dom och vi värda. 

  • Black Facebook Ikon
  • Black Twitter Ikon
  • Black YouTube Ikon
  • Instagram - svarta cirkeln