Darlings
– Programserie hösten 2018

 

Hösten 2018 bjuder Textival in till nya programserien Darlings. Under fem kvällar aktiverar vi texter från 1500–1800-tal och ställer historiskt intressanta personers öden och litterära verk i centrum för diskussion. Till vår hjälp har vi bjudit in ett antal läsare i form av författare, poeter, översättare, konstnärer, forskare och på andra vis läsande och skrivande personer.

 

Med programserien vill vi skapa en plats och ett sammanhang där klassiska litterära texter får möta samtida litteratur, läsare och publik. Vi kommer att pröva hur dessa texter står sig idag och hur man kan levandegöra klassiska texter i en samtida kontext. Kanske omprövar vi också en vedertagen litterär kanon genom att lyfta glömda litterära pärlor eller genom att ha ihjäl våra litterära darlings.

PROGRAM

 

Fredag 2 november, 19:00-21:00

Isabelle Eberhardt (1877-1904) | Berättelser från Maghreb & Södra Oran 

Medverkande: Moa Matthis, Sara Abdollahi

 

Fredag 23 november,  19:00-21:00

Gaspara Stampa (1523-1554) | Avventure amorose -  Gaspara Stampa & renässansromanser

Medverkande: Johanna Vernqvist, Kajsa Sundin, Matilda Amundsen Bergström (moderator)

 

Fredag 7 december, 19:00-21:00

Madame de La Fayette (1634–1693) | Prinsessan de Clèves

Medverkande: Manda Stenström, Tova Gerge, Sofia Warkander,  Matilda Amundsen Bergström (moderator)

 

Fredag 4 januari, 19:00-21:00

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763) | Åtskilliga Bedröfweliga Sånger

Medverkande: Johan Jönson, Ursula Andkjær Olsen, Tua Forsström, Vera Sundin, Helena Fagertun (moderator)

 

Plats: Gathenhielmska Huset, Stigbergstorget 7

Frivillig entré

isabelle_eberhardt1.jpg
Isabelle Eberhardt (1877-1904)
- Berättelser från Maghreb & Södra Oran

Fredag 2 november, 19:00-21:00, Gathenhielmska huset, Stigbergstorget 7. Medverkande: Moa Matthis, Sara Abdollahi

Under största delen av sitt vuxenliv levde författaren och äventyraren Isabelle Eberhardt (1877–1904) ett kringflackande nomadliv i en nordafrikansk ökentrakt, inte sällan under den tagna identiteten Si Mahmoud Essadi och klädd i beduinska manskläder.

Trots sitt korta liv publicerade Eberhardt ett flertal böcker och reseskildringar samt en mängd artiklar i tidningar. Två av hennes böcker finns översatta till svenska - Berättelser från Maghreb och Södra Oran.

Den 2 november gästas Textival och programserien Darlings av Sara Abdollahi & Moa Matthis som går i dialog med Isabelle Eberhardts liv och verk.

Isabelle Eberhardt föddes i Genève 1877 i en rysk emigrantfamilj. Modern, som var änka efter en rysk general och polischef, levde i ett fritt förhållande med sina barns hemlärare, Alexander Trofimowskij, som var en prästutbildad anarkist och troligtvis Isabelles far. Han uppfostrade henne i en okonventionell och intellektuell anda; hon lärde sig att rida och att tala flera språk, däribland arabiska, och fick läsa Koranen.

Eberhardt besökte Nordafrika första gången 1897, i sällskap med sin mor. Under vistelsen hann både mor och dotter konvertera till islam, innan modern oväntat dog strax efter ankomsten. Under flera år levde Isabelle Eberhardt sedan nomadliv i en nordafrikansk ökentrakt, delvis under den tagna identiteten Si Mahmoud Essadi och ofta klädd i beuinska manskläder. Eberhardt dog vid 27 års ålder, då huset hon bodde i kollapsade under en flodvåg.​

I sin kluvenhet mellan stillhet och febril aktivitet, mellan ensamhet och längtan efter tillhörighet, står Isabelle Eberhardt oss närmare än många andra av sina samtida. I en tid och miljö som fortfarande i hög grad präglades av både social och geografisk orörligehet, absoluta klass- och könsskilnnadet och den koloniala ordnignens nogranna isärhållande av “vi” och “dem”, var Isabelle Eberhardt en anomali.

Ur Moa Matthis Pionjärer och feminister - om fyra kvinnliga författare och äventyrare (2006).

Sara Abdollahi

Sara Abdollahi, född 1981, är kulturskribent som bor i Stockholm. Hon har varit chefredaktör för tidskriften Författaren. Idag driver hon podcasten Hysteria där hon möter olika skapande kvinnor. Iden till podcasten fick hon av Karin Johannissons bok Den sårade divan, som handlar om kvinnor som använde sig av sina psykiatriska diagnoser för att skapa utrymme för livet och konsten.

Moa Matthis

Moa Matthis, född 1966, är kritiker, författare, forskare och gästföreläsare på Konstfack. Hon har varit skribent för bland annat Dagens Nyheter och medverkat i ett flertal antologier med ett särskilt fokus på feminism och postkolonialism.

I Pionjärer och feminister - om fyra kvinnliga författare och äventyrare (2006) porträtterar hon Isabelle Eberhardt och tre andra färgstarka kvinnor från 1600-1800-tal som på olika sätt trotsat konventionerna, gett sig ut i världen och erövrat ett utrymme som varit få kvinnor förunnat. 2013 utkom Moa Matthis med Det vita vansinnet, en uppmärksammad essä om Shakespeare och kolonialismen, och 2010 publicerades biografin Maria Eleonora – drottningen som sa nej.

Gaspara Stampa (1523-1554) 
- Avventure amorose - renässansromanser & sadomasochism

Fredag 23 november, 19:00-21:00, Gathenhielmska huset, Stigbergstorget 7. Medverkande:  Johanna Vernqvist, Kajsa Sundin, Matilda Amundsen Bergström (moderator)

I en av den italienska renässanspoeten Gaspara Stampas (1523-1554) mest kända sonetter (139) ger hon uttryck för en önskan om att en dag bli en känd och berömd poet. Ungefär femhundra år senare är den önskan ett faktum. Efter att ha fallit i relativ glömska (förutom en kortare glansperiod under 1800-talet) har Stampas arbete under de senaste decennierna rönt allt större uppmärksamhet. Idag anses hon vara en av de mest framträdande kvinnliga författarna från renässansen. Stampa är känd för sina kärlekssonetter adresserade till olika älskare och för hennes frispråkiga och poetiska diskussioner om kärlek, passion och lust.

Den 23 november gästas Textival och programserien Darlings av författaren Kajsa Sundin, Matilda Amundsen Bergström (moderator och koordinator för Tidigmoderna seminariet vid GU) samt av Johanna Vernqvist som skriver en avhandling om b.la. Gaspara Stampas poesi.  Det blir läsningar och samtal om Gaspara Stampa, renässansromanser och sadomasochism.

Renässanspoeten Gaspara Stampa föddes i Padua 1523, som dotter till juvelhandlaren Bartolomeo Stampa och hans hustru Cecilia Stampa. Efter faderns död när Gaspara Stampa endast var åtta år gammal flyttade familjen till Venedig, där modern såg till att barnen utbildades i litteratur, musik, historia och målning. Med tiden blev familjen en framträdande del av det venetianska kulturlivet; modern öppnade salong i hemmet och de två systrarna hyllades för sin musikaliska begåvning. Genom salongslivet fick Stampa tillfälle att delta i litterära diskussioner, bland annat om den stilbildande poeten Petrarka och den imitativa genre av sonetter som bär hans namn, petrarkismen.

Gaspara Stampas sonetter håller den petrarkiska stilen i sin form och i användningen av metaforer och språkliga finurligheter. Stampa bröt dock på flera sätt från den typiska petrarkiska mallen, där en sublimerad kärlek till en upphöjd dam skulle leda den älskande mannen till ett högre gott - för Stampa ligger fokus på den jordiska kärleken, och på faktiska möten med den älskade, istället för avlägset höviskt svärmeri. Stampa använde sina verkliga älskare som material för sin diktning. Stampa dog år 1554, cirka 31 år gammal, i den karaktäristiskt venetianska sjukdomen ‘mal de mare’, havets sjuka. Hennes dikter gavs ut postumt i oktober samma år under titeln Rime di Madonna Gaspara Stampa, redigerade av systern Cassandra.

Kajsa Sundin

Kajsa Sundin, född 1977, är poet, författare samt lärare på författarskolan och låtskrivarutbildningen på Biskops Arnö. Hon debuterade 2007 med diktsamlingen Definition och har sedan dess arbetat med olika poetiska uttryck, till exempel i den multi-narrativa berättelsen Vår plats. Nu är hon aktuell med För att de ville det (2018), “en roman om sex. Om hur vi gör det, vad vi skulle vilja göra, och vad som händer efteråt.”

Johanna Vernqvist

Johanna Vernqvist, född 1985, är forskare i språk och kultur i Europa vid Linköpings universitet. Hon intresserar sig särskilt för konstruktionen och representationen av genus, kärlek och sexualitet i den för- och tidigmoderna litteraturen och hur denna konstruktion och representation påverkades av kyrkans och den nyplatonska filosofins maktdiskurser, och ställer frågor som “Vem tillåts begära vem?” och “Hur uttrycks begär?”. Hon har specifikt studerat Margareta av Navarras verk Heptameron, samt Michelangelos och Gaspara Stampas poesi.

Matilda Amundsen Bergström

Matilda Amundsen Bergström, född 1989, är doktorand i litteraturvetenskap och koordinator för Tidigmoderna seminariet vid Göteborgs Universitet. Hennes forskning behandlar de tre tidigmoderna (1500-1750) poeterna Louise Labé, Katherine Philips och Hedvig Charlotta Nordenflycht, med särskilt fokus på hur de sökte vinna legitimitet för kvinnliga författare.

Madame de La Fayette (1634–1693) 
- Prinsessan, plikten & passionen

Fredag 7 december, 19:00-21:00, Gathenhielmska huset, Stigbergstorget 7. Medverkande: Sofia Warkander, Tova Gerge, Manda Stenström,  Matilda Amundsen Bergström (moderator)

Den mest uppmärksammade av Madame de La Fayettes verk är utan tvekan Prinsessan de Clèves. Romanen publicerades anonymt 1678 och utspelar sig under det sena 1550-talet vid det franska hovet under Henrik II styre. Romanen blev snabbt en succé och gavs ut i otaliga upplagor och utgåvor. I franska skolor är romanen obligatorisk läsning än idag. År 2005 försökte dock den dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy, som avfärdade romanen som "känslosvammel", ändra på den saken, men fick ge vika inför stormande protester.

Romanen väckte stor uppståndelse redan när den publicerades, bland annat för att den överträdde de aristokratiska konventionerna och på flera punkter bröt mot regelverket för det sannolika i den franskklassiska litteraturen. Verket är en hybridform som blandar historiska karaktärer med uppdiktade och för fram psykologiska problem och social kritik utan att dessa omskrivs i allegoriska figurer. Detta var ovanligt när romanen först publicerades och anses förläna verket dess moderna drag.

Men den scen som väckte störst debatt var när romanens hjältinna berättar för sin make att hon är förälskad i en annan man. Det som diskuterades var huruvida det var rätt och rimligt att hon anförtrodde detta åt sin make, eller om hon i själva verket borde hållit tyst, särskilt med tanke på att hon aldrig lever ut sin romans.

Romanens centrala motiv är liksom hos preciöserna (som stod i motsats till den tidens libertiner) kvinnans vägran att ge efter för kärleken. Även efter makens död vägrar Prinsessan de Clèves att gifta sig med den älskade eftersom detta skulle innebära att hon förlorar sin privilegierade position i det patriarkalt betingade höviska kärleksspelet. Enligt litteraturvetaren Carin Franzén är det inte främst dygd som gör att hon vägrar ge efter för kärleken, utan snarare en strategi som svar på mannens makt.

Enligt Franzén kan man även läsa konflikten mellan plikten till maken och de passionerade känslorna inför den älskade som “en motsättning mellan en äldre aristokratisk kärlekskod och en framväxande romantisk syn som skulle bli den nya borgarklassens kärleksideal”. Men Prinsessan de Clèves ansluter sig inte på något tydligt vis till någondera av dem - hon varken ger efter för passionen till den älskade eller böjer sig helt och hållet inför konventionen och därmed plikten till maken.

Textival med gäster frågar sig hur samtida litteratur och läsare ställer sig till Prinsessan de Clèves dilemma och val idag. Vad är det som står på spel i samtida berättelser om kärlek och relationer? Kampen mellan plikt och passion - finns den och på vilka områden utspelar den sig i så fall idag? Vilka är vår tids möjliga kärleksstrategier? Och hur står det till med den romantiska kärlekens sentimentala romaner - är de hopplöst utdöda idag?

Madame de
La Fayette

Marie-Madeleine Pioche de La Vergne, comtesse de La Fayette, känd under namnet Madame de La Fayette, föddes i Paris 1634 in i en liten men rik adelsfamilj. Genom sitt äktenskap med den arton år äldre greven François Motier, comte de La Fayette fick Madame de La Fayette viktiga kontakter vid det franska hovet, och hovlivet är också något som går igen i hennes litteratur. Hon trivdes dock bäst i det myllrande stadslivet, och hon höll salong i Paris där hon hade många av tidens mest framträdande personer som besökare. Hon hade till exempel en långvarig relation med författaren Duc de La Rochefoucauld, som troligtvis influerade hennes senare författarskap, precis som man kan ana hennes hand i vissa av hans texter.

Manda Stenström

Manda Stenström, född 1989, är dramatiker och dramaturg. Hon har skrivit pjäser för bland annat Ung scen /öst i Linköping, Estrad Norr i Östersund och Riksteaterns amatörtprojekt LÄNK. Mellan 2011 och 2014 studerade hon vid Teaterhögskolan i Malmös dramatikerprogram.

Tova Gerge

Tova Gerge, född 1982, arbetar med scenkonst och litteratur. Hösten 2018 är hon aktuell med romanen Pojken. Tidigare skönlitterära utgivningar är diktberättelsen Rakel delat med tio (2012) och diktsamlingen Manualen (med Athena Farrokhzad, 2009).

Sofia Warkander

Sofia Warkander, född 1985, är utbildad i språk och litteratur vid Sorbonne och École normale supérieure. Hon arbetar för närvarande på en avhandling om det franska sextonhundratalets litterära representationer av passionerad kärlek vid Stockholms universitet, och har precis kommit tillbaka från ett år vid Berkeleys centrum för tidigmoderna studier.

Matilda Amundsen Bergström

Matilda Amundsen Bergström, född 1989, är doktorand i litteraturvetenskap och koordinator för Tidigmoderna seminariet vid Göteborgs Universitet. Hennes forskning behandlar de tre tidigmoderna (1500-1750) poeterna Louise Labé, Katherine Philips och Hedvig Charlotta Nordenflycht, med särskilt fokus på hur de sökte vinna legitimitet för kvinnliga författare.

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763)
- Åtskilliga Bedröfweliga Sånger

Fredag 4 januari, 19:00-21:00, Gathenhielmska huset, Stigbergstorget 7. Medverkande: Johan Jönson, Ursula Andkjær Olsen, Tua Forsström, Vera Sundin, Helena Fagertun (moderator)

Sveriges kanske första feminist och den första svenska kvinnan att leva på sitt eget skrivande var poeten Hedvig Charlotta Nordenflycht. I hennes rika författarskap ryms allt från högtravande kungahyllningar till innerligt levande kärleksdikter som hade kunnat vara skrivna idag. Hon skrev även ömsom lidelsefulla, ömsom skämtsamma dikter där hon argumenterade för kvinnors förmågor och rättigheter. Till exempel attackerade hon med stil och flärd den franska upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau, som menade att flickor inte borde få utbildning.

Den 4 januari gästas Textival och programserien Darlings av litteraturvetaren Vera Sundinsamt av poeterna Johan Jönson, Ursula Andkjær Olsen och Tua Forsström som på olika vis förhåller sig till Nordenflycht och hennes sorgekväden. Moderator: Helena Fagertun.

Hedvig Charlotta Nordenflycht

Hedvig Charlotta Nordenflycht föddes 1718 i Stockholm in i en välbärgad familj som gav henne möjlighet att studera och utveckla sina litterära intressen. Med tiden blev hon den första svenska kvinnan som försörjde sig på sitt skrivande, och hon var på många sätt en föregångare i tiden. Hon var en viktig gestalt i den svenska upplysningen och en av de främsta svenska 1700-talspoeterna. I Fruentimrets försvar (1761) gick Nordenflycht även till attack mot den franska upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau, som menade att flickor inte borde få utbildning. I denna långa idédikt, samt i flera av hennes andra texter, hävdade Nordenflycht kvinnans intellektuella förmågor och tog ställning för kvinnors rättigheter. Hon har därför kallats för Sveriges första feminist.


Nordenflychts litterära produktion var mycket omfattande och varierad; den rymmer elegier, tillfällesdiktning, pastoraler, idédikter, epik, kärleksdiktning med mera. I de olika genrerna använde sig Nordenflycht givetvis av olika stil och ton – ibland skämtsam, ibland högtravande, ibland argumenterande. Unikt i tiden var dock det personligt känslomättade tilltal som hon lade sig till med i exempelvis Den sörgande turtur-dufwan eller Åtskilliga Bedröfweliga Sånger (1743), som Nordenflycht skrev efter sin makes tidiga bortgång, och i hennes mest lästa dikt, Öfver en Hyacint (1762), som med sitt enkelt eleganta bildspråk och lågmälda finstämdhet hade kunnat vara författad idag.

Johan Jönson

Johan Jönson, född 1966 och bosatt i Stockholm, slog igenom stort med den omfångsrika poesiboken Efter arbetsschema år 2008, vilken gav honom både Aftonbladets litteraturpris och en nominering till Nordiska rådets litterära pris. Efter genombrottet utkom Livdikt (2010), som nominerades till Augustpriset och följdes tre volymer av riktningar: med.bort.in. (2012), mot.vidare.mot. (2014) och dit.dit.hään.(2015). Han har tidigare publicerat en rad böcker och även skrivit pjästexter åt turnerande frigruppen Teatermaskinen, bland annat trilogin gränsmaterial ww4 (1999), extasy +/- noll (2001), woyzeckmaskinen (2003). Våren 2019 är han aktuell med Marginalia/Xterminalia.

Ursula Andkjær Olsen

Ursula Andkjær Olsen, född 1970, är en dansk författare och poet. Hon har sedan debuten 2000 utkommit med nära tjugo böcker, varav två finns översatta till svenska, nu senast Utgående farkost (2017). Hon har även skrivit dramatik och samarbetat med konstnärer och musiker. Hennes lyrik är ofta kantig, mörk och hård, med svallande metaforer i hatet och självhatets tjänst. Hon räknas till Danmarks främsta samtidspoeter och har bland annat tilldelats Montana-priset, Danmarks kritikerpris, Dan Truell-priset och varit nominerad till Nordiska rådets pris.

Tua Forsström

Tua Forsström, född 1947, är en finlandssvensk poet och författare. Hon är mest känd som lyriker, men har även skrivit revyer, radioteater, kammarspel, kabaréer samt texter för ett oratorium och en kantat. Hennes vemodiga och passionerade diktning har genom åren lett till att hon fått ett flertal prestigefyllda priser, bland dem Nordiska Rådets litteraturpris 1998, De nios stora pris 2007, Bellmanpriset 2003, Tollanderska priset 1998 och Pro Finlandia–medaljen 1991, och hon har även nominerats till Augustpriset. Hon är nu aktuell med diktsamlingen Anteckningar (2018).

Vera Sundin

Vera Sundin, född 1989, är doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon forskar om svensk pastorallitteratur från 1740 till 1820, med fokus på hur det pastorala rummet gestaltas och förändras och hur pastoralens landskap använts för att ge rum åt olika minnen och visioner. I centrum står teman som nostalgi, ideologi, framtidstro och beständighet och poeter som Olof von Dalin, Gustaf Philip Creutz, Erik Johan Stagnelius och Hedvig Charlotta Nordenflycht. Hon intresserar sig också för kärleksforskning, salongslitteratur och feminismens idéhistoria.

Helena Fagertun

Helena Fagertun, född 1984 i Skråmträsk, bor i Göteborg och är författare, översättare och före detta redaktör för tidskriften Provins. Helena Fagertun har studerat litterär gestaltning vid Akademin Valand och hennes texter har publicerats i flera antologier, bland dem Debut 2005, den nordiska poesiantologin Förlåt och förlåt och förlåt (2013) och i tidskrifter som Ord & Bild, 10TAL och Tender Journal. Tillsammans med Helena Eriksson har hon översatt Anaïs Nins Incestens hus (2009) och Anna Kavans Kliniken (2014). För egen hand har hon översatt Helen Kellers Mitt livs historia (2014), samt den kultförklarade amerikanska författaren Kate Zambrenos verk Hjältinnor (2016) och Green Girl (2017).

  • Black Facebook Ikon
  • Black Twitter Ikon
  • Black YouTube Ikon
  • Instagram - svarta cirkeln